Salas Bästa lider... Och det med rätta. Ett parti som härstammar från affärsmän skall inte syssla med politik. Snarare då med affärer. Hanna Westman känner sig nog litet övergiven, dessutom är hon arbetslös. Men åka tåg fick hon!

"Jag vill berömma alla i Sala som var med och såg till så att det blev en liten försmak av julafton på torget i söndags. Det här är bara början!
Kul att vår tanke med gratis minitåg var med.
Jättekul att se det live i Sala! Det var kö tvärs över torget till jultomten som tog emot barnens önskelista.
Petra Jablonskis sång var verkligen något extra och Cameleonternas uppträdande. Nästa år kanske de gör något tillsammans.
Det var trevligt att så många gav sig ut i kylan och såg till att det blev liv och rörelse i Sala. Butikerna var fulla med folk, jag hoppas att handlarna fick en bra dagskassa.
Låt oss fortsätta med detta och fylla torget och gatorna med aktiviteter hela året om och vi som vill att det händer något kommer ut och visar att vi vill det.
Hanna Westman, Salas Bästa"

Ärligt talat tror jag att hon blir lika sysslolös, nästa mandatperiod. Åtminstone om hon tänkte arbeta som politiker. Jag hoppas innerligt på fler röster för Vänstern i Sala. Kanske jag till och med blir mera på hugget än vad jag varit. En spik i Vänster arm, en hygglig läkning och sen blir jag en elak käring igen!!!

Jag tog mig friheten att rätta stavfelen, så Hanna skall slippa skämmas!

Död, halvdöd eller heldöd?

Tycker ni jag skall väcka liv i den här, eller skall jag börja en ny?

Reaktionära eller radikala?

Direktsändningen från (V):s kongress har stått på vid min sida, större delen av eftermiddagen.

Ett par stora ödesfrågor har avgjorts: Lasse Ohly har avgått och vi skall även fortsättningsvis ha bara en partiledare. Jag är besviken; nu är möjligheterna till en kvinna i partiledningen har minskat. Jonas Sjöstedt kommer troligen att vara vår framtida ledare i ensamt "majestät". Jag trodde verkligen att det skulle bli ett utökat ledarskap i partiet. Nu kan man fråga sig om vi är ett radikalt parti eller om vi har blivit reaktionära?

Anna Eriksson från Sala har fångat bilden ovan som jag tycker är så bra!

Om blommor och bin

Dottern och svärsonen har blivit kolonister. Jag har två dagar kvar här nere, och vare sig dottern vill eller inte skall jag se deras koloni!
Men först skall jag köpa en påse vintersallad i Fröhandeln!

Ojj! Den rör på sig!!!

Jag skall skrämma liv i den här bloggen igen! Facebook har blivit krävande och tråkigt, inte tråkigt på så vis att jag vill överge den, men jag tänker inte låta FB stjäla min tid! Jag kommer att försöka skriva litet varje dag. Om politik, blommor och bin mm.
Julen har varit underbar. Nästa jul firas hemma med dotter och svärson. Mamma och jag har haft det bra (tror jag!). FB och internet har varit en säkerhetsventil för mig. Mamma och jag har få gemensamma intressen.
Så vi ses här i morgon igen!

/Maria

Man hör det man vill höra. Man ser...

På min hemväg från stan idag, gick jag ifatt en, synbarligen desillusionerad kvinna med rollator som stod och tittade ner i ån. När hon tilltalade mig, kände jag igen henne som grannens (+80) storasyster. - Det ligger två döda änder i ån, sa hon. -Var, frågade jag? Jag såg ju bara en sovande andhanne i vassen. En där och en där, pekade hon ut. -Nej, men de sover ju bara svarade jag, som nu hade orienterat den andra anden. -De har ju huvudet under vingen!
Tanten ojade sig och sa, att en katt hade gått längs stranden och tagit änder. Jag ställde mig frågande, för jag har aldrig sett en katt ta så stora fåglar.
När jag fortsatte hemåt började jag fundera själv: Varför trodde hon att de var döda? För att hon har åldrats och är besviken? Och de sov ju verkligen med huvudet (näbben) under vingen. Men de står ju på ett ben!? Hur fan kan man stå och sova på ett ben!!!???

Jag tänkte ta en bild på Lillån, till det här inlägget, men när jag skulle trycka av, vek sig armen. Man vänjer sig. För en vecka sen ville jag kräkas av den känslan...

Borta, men hemma

Det har blivit en lång bortavaro igen. Jag halkade på isgatan och bröt vänster arm och stukade foten. Efter tre veckor kan jag bara konstatera att armbrottet förmodligen, kräver skruv och spik och att foten tar den tid den tar...
Det är tufft, men det går, om det inte vore för biståndshandläggaren. Vad jag tycker om henne, vore ett brott mot lagen att säga här. Hon anser att jag är återställd om en vecka och kan sanera en ostädad lägenhet. Hon anser att jag är en "normal" människa, när jag inte är det. Jag klarar ju inte lägenheten med TVÅ händer. När jag frågade henne om hon trodde att jag hade julprydnader kvar uppe i Mars för att jag ville det, svarade hon att "det är ju snart jul igen". Hon nekade apoteksärenden, men beviljade matinköp....
Har jag inte mina mediciner (Insulin), när jag behöver, kan jag dö!
Här skall överklagas beslut, dessutom har (kvinnan) begått tjänstefel... Varför???