Jag gjorde som Clark Kent. Klockan 13.00 smög jag in i telefonkiosken och drog av mig plyschbyxorna, satte på mig snygga strumpor och kjol, greppade kaffetermosen och trippade in i Föreningarnas hus och in på NHRs kontor. Naturligtvis var det bara kompisen Kurt och jag som var där. Det finns massor av människor som skulle må bra av att vara med i vår förening. Inte bara de som är så hänvisade till personliga assistenter att de bara kan följa med på arrangerade resor. Var är de?
Kurt hade svårt att tåla mitt rävgift. Jag fick värma på det.
Klockan 15.00 gick vi hem.
Nästa gång skall vi jämföra mina komiska funktionshindertexter med Kurts förmåga att teckna. Det kan bli fantastiskt kul.
Men det får ni inte veta här!
Åtminstone inte idag.
http://www.nhr.se/
torsdag, mars 16, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar