Rör inte min huvudvärk!

Det ringde en man till mig i går. Det har ju hänt förr men just den här mannen har jag särskilt svårt för.
Det var mannen som opererade min vänstra hand två gånger och skulle ha gett sig in i den en tredje gång. Det gick inte så bra. Han ringde bara och frågade hur jag mådde och sen var det inte mer med det.
Det var mannen som gjort en felbehandling som jag kommer att få ersättning för.
Det var mannen som förstörde min vänstra hand, som det inte går att reparera.
Det var mannen som fick mig att snyfta och tjuta en hel timme igår. För att det inte skulle bli fler timmar, gick jag till partilokalen på måndagsmöte, om än rödgråten.

Där satt redan ett par kamrater och bladade i valmaterial i en faslig fart. Bara såna här möten ger oss tid att prata om både dittan och dattan på ett otvunget sätt. Och det behöver vi. Jag berättade att jag hade varit ledsen, vilket var en fullkomligt onödig upplysning när man kommer med röda ögon och en lika röd och svullen näsa. Jag berättade också att i morgon kommer jag att ha en sprängande huvudvärk. Detta intresserade B. - Hur vet du det, frågade hon. - Det är klart jag vet, jag har ju gråtit, sa jag. - Men det får man ju inte huvudvärk av, fnissade hon. Jag svarade att det fick minsann jag, får inte du? - Nej det får jag inte, fortsatte B och tyckte min huvudvärk var jätterolig och onormal. - Far och flyg, det är du som är onormal, svarade jag, mycket indignerad.

Nu börjar ju jag bli lite oroad. Alla ni som läser det här, kan ni tala om för mig om ni får huvudvärk av att gråta. Eller är jag onormal? Kanske vi kan bilda en liten kontaktgrupp i partiet, för vi stöttar ju olika minoriteter?

Den mest namnvärda partikamraten i Sala, är vår babyloniske vän, J. Han lever verkligen som han lär. Under sommaren har han varit gruvarbetare och förut betalade han tionde till partiet, på sin oppositionsledarlön. Han lever inte under konsumismens inflytande och är nog en bättre femininist än jag. Men ibland är han bara så jävla jobbig... - Det där med solidaritet...
Han insisterade på att det även gällde godsaker och tvingade mig att dela min Napoleonbakelse med honom. Kära läsare, försök inte, för det går inte!

Nu skall jag sluta, för jag har en sån förskräcklig huvudvärk...