Jag får väl sitta där och knapra...

Min bästis kommer ikväll. Kånkandes på en tung säck fylld med den "gräddigaste matjord" som han sa. Dvs med mycken hönsskit. Sen skall de i jorden mina små vänner. Igår: Salvia, persilja, gräslök och timjan. Idag: Largerblad och taklök.

Det lilla plommonträdet från Färnbo skall få sällskap av taklöken. Efter sin första vinter på balkongen är han fortfarande ganska tunn och tanig. Lagern skall få en ny, rejäl kruka fylld med den ädlaste hönsskit. Då ränner den i höjden rejält och jag kan gå där och knipsa mina egna lagerblad till köttgrytan. I höst skall den få övervintra i källaren och nästa år har jag nästan ett lagerträd!

Salvian tar jag de största bladen av, lägger dem två och två med en rak sardellfilé emellan, smäller till, dubbelpanerar och steker läckert knapriga.
Persilja, gräslök och timjan går jag dagligdags och toppar. De går att använda nästan året om. Plocksallat av blandade slag sås i en låda.

Till sällskap skall de få busk-cocktailtomater. Små och ljuvligt söta, kommer till slutet av juni. Deras sällskap får stanna inne på fönsterbrädan. Basilikan måste man toppa hela tiden, så buskar den till sig rejält. (Men inte förra sommarn, då jag upptäckte att jag fått kålmask i köket) I köket kan jag inte ha nån hönsskit så det får bli flytande kost.

Jag skulle bli fullkomligt utmattad om jag inte får känna växtkraft och se grönskan, runt omkring mig på sommarn. Det ger energi, det ger lugn och man är någon med betydelse, om man har ordentliga sorgkanter på naglarna. Man är kvinna i sitt eget paradis, en skapare som åstadkommer underverk! Man får skörda sitt verk när den dagen är kommen!

Ekonomiskt? -Nä, inte speciellt... Kostar faktiskt skjortan... Men jag får väl sitta där och knapra på ett blad när pengarna är slut...