Om att vara ute och cykla

Jag har varit tyst i några dar nu. Antar att det är naturen som tar ut sin rätt. Jag har sooovit... Varit ganska ur banan faktiskt. Men så en glad nyhet. Det anländer en större summa pengar från Patientförsäkringar. Det gör ju inte det onda ogjort men är i alla fall lite plåster på såren, eller rättare sagt de onödiga ärren, på min vänstra underarm. Förutom att jag kan betala mina skulder skall jag köpa en bäddsoffa och en ny eltandborste.

-Skratta inte. När släkten kommer så stannar dom länge och då är det skönt att slippa alla madrasser på golvet och eltandborste är nödvändigt med min finmotorik. Den gamla börjar tappa gajsten efter bara en omgång. Och blir man trött på släkten så kan man bara vika ihop soffan, som i den där visan.

Det är inte bara tandborsten som börjar tappa gajsten. Jag har upptäckt att jag inte fixar att ha för många järn i elden. Det har jag haft den sista veckan och jag blir både trött och tankspridd. Gjorde bort mig så ända in i baljan igår. Tre aktiviteter samma eftermiddag stod uppskrivna i min almanacka. Bland annat att det var sammanträde i Kultur- och Fritidsnämnden. Jag var lite förvånad för jag kunde inte erinra mig att jag sett några papper. Men eftersom min förmåga att hålla ordning på papprena är obefintlig så hastade jag iväg för att få nya. Alla verkade så avmätta och till sist sa Anette som skickar ut handlingarna att det inte var någon nämnd före 12 juni!

Snacka om lång näsa!

Hade jag tagit mig tid hade jag själv kunnat lista ut det. Det var inte länge sen sista sammanträdet. Men jag bara hastade vidare. Pinsamt... Men ett gott skratt förlänger ju livet. Jag antar att personalen fick skratta på fikarasten!

Jag ger mig den på att jag inte fixar att cykla och tugga tuggummi samtidigt längre. Suck!