Vårtecken

Det är valborgsmässoafton. För första gången på flera år har vi ett vackert vårväder vid denna tid. Jag skall gå ner i Stadsparken ikväll och höra musik och tal, vid den stora brasan. Igår kväll frös jag som en hund, men ikväll skall jag inte vara klädd i kortkort och känner mig därmed trygg, att undvika köldskador.

Gräsandshonorna lyser med sin frånvaro och det upphetsade kväkandet i ån har upphört. De färgglada hanarna simmar omkring och ser lite molokna ut. -Är det redan slut på det roliga? ser de ut att tänka.

Träden skiftar i grönt, utom de nyklappade* lindarna utanför vårt Kulturkvarter. De ser väldigt stympade ut, men kommer att grönska vackert i sommar.
Jag sover fortfarande dåligt, men känner mig så klart uppiggad av det vackra vädret. Pigg kan man också bli av att bli uppvaktad av det motsatta könet. Så klart man suger i sig, när man får komplimanger och är 48! Själv är jag urusel på att ge komplimanger spontant. Jag har blivit bättre på det, men inte bra. Jag ser aldrig när någon förändrar sig. Grannen som med möda gått ner minst 15 kilo, väntade och väntade, innan hon sa något. Jag märkte ingenting!

Så det är en ynnest jag har, som blir uppvaktad av en 20 år yngre man. Jag skall spara det i mitt hjärtas arkiv, och försöka återgälda den ynnesten jag åtnjutit. Däremot tänker jag inte besvara uppvaktningen. Tror jag...

Min balkong ser inget vidare ut i år. Den blev satt på undantaget, när jag trodde att jag skulle resa till Egypten. Men än finns det tid, örter och penséer att inreda sommarens allrum. Det runda brännmärket efter kastrullen jag placerade på min "gräsmatta" i vintras, stör mig nåt fruktansvärt. Min balkong som var nästan perfekt!

Förutom sömnbrist, dålig klädsel och brännmärken, är just det mesta, nästan perfekt; Nu är det tid att leva i vårt avlånga, otroligt vackra och nästan perfekta, land!

*En klappad lind, har blivit behandlad som pilarna i Skåne. Från klumparna där skotten klippts av, kommer massor med nya skott, samtidigt som trädet inte blir alltför voluminöst.