Grus grus grus

Det är mitt i natta och jag kom nyss hem från Kommunfullmäktige. Det var ett bra möte med bra debatter, tyckte jag, men det blev ju långt också.
Debatterna rörde hospicefrågan, ungdomsråd och ungdomsfullmäktige.
Det blir inget nytt hospice i Sala, vilket jag tycker är litet märkligt. Alla skall vi någon gång dö. Och kan man inte dö hemma, skall man inte behöva göra det i steril sjukhusmiljö, tycker jag.
Vad ungdomsråd och ungdomsfullmäktige anbelangar, så blir det. Särskilt ungdomsfullmäktige är i hetluften. Det är bara det att frågan väcktes av Demokratiberedningen för 3-4 år sedan och har valsat, planlöst runt i hanteringen sen dess. Nu verkar den vara aktualiserad på allvar. Men när........? Till våren???
Långsamhetens lov, både prisades och förbannades. Döden blev en ideologisk fråga. Och? Tja, den store ideologen själv, bestämmer ju vart vi tar vägen när vi dör. Upp eller ner...
Och hela tiden var jag jättevarm och jättetrött och hade jätteont och hade hösnuva i ögonen.
Som om inte det räckte, hade jag en lapp i häcken också, som kliade infernaliskt.
Grus-grus är trana på latin. Fast just i kväll var det både grus-grus, och grus. Mest i mina ögon. Natti, natti. Nu skall jag sova!
Hoppas jag...