En ny folkrörelse

Det är dags att införa en ny folkrörelse. Ätteläggen och jag kom fram till det när vi pratade i eftermiddags. Det finns ett uppdämt (he-he) behov i vårt avlånga land. Vi gör det kanske oftare än förr, särskilt männen, men det är ingalunda tillräckligt.
Därför har vi nu tänkt att genomföra detta. Folkrörelse kanske inte är det bästa ordet för vad vi tycker behövs. Sekt kanske är ett bättre uttryck för den här företeelsen. Det lipas på tok för lite bland Sveriges befolkning. Att gråta är renande för anden och fyller en dessutom med välgörande hormoner. Eller var det feromoner...?
Det var just precis vad jag satt och gjorde, när hon kom in på chatten. Orsaken till det hela var att jag var så jävulusiskt trött. Så trött att jag rent fysiskt mådde illa, efter tre misslyckade återvändanden till sängen. Då var klockan så mycket att det var dumt att bara försöka. Således satte jag igång att lyssna på Björn Afzelius. "Två ljus" och "Isabel" bl a, får stora vattenfallet att börja skvala. Totta Näslund går också bra, men då skall man vara mera "blue". Idag var jag mest "mashed potatoes".
När seansen är slut och det blir tyst igen, mår man så mycket bättre! Lätt om hjärtat och liksom "förlöst". Fler borde praktisera det här lite oftare. Man kunde ha gemensamma böl-seanser då man enas om vilken gråtmild musik som skall spelas. Den som inte har gråtit på länge och nu får ett anfall kan vi hålla om ryggen och ropa "Halleluja" åt.
Vad tror ni...?

Godnatt förresten!