Är jag "så glaaad att jag är svensk"?

Det jag skrev om herr Reinfeldt förut, är en grov förenkling av mina åsikter om FRA-lagen. Nedan utvecklar jag mitt resonemang lite mer:

1975 flyttade jag och min familj till Portugal. Det var året efter den portugisiska revolutionen och jag var 16 år gammal. Portugiserna gick fortfarande omkring i en dunst av festyra och ville ofta och gärna tala politik, Olof Palme och isbjörnar. Molnet på den portugisiska himlen var Angolas självständighet. Det var många flyktingar, både ljus- och mörkhyade. I många fall var det enda kapital flyktingarna fått med sig narkotika eller ädelstenar, och i släptåg därav hade följt en våg av kriminalitet.

En, politiskt mycket yrvaken, 16-åring, blev varse att livsvillkoren kunde vara väldigt olika. Alla hade inte åtnjutit den stora trygghet som jag var uppvuxen med, och som präglat en stor del av efterkrigstiden i Sverige. Den politiska tillhörighet jag valt, har med stor säkerhet präglats av, dels min liberale och fritänkande pappa, samt tiden i Portugal. När jag var 17 år behärskade jag portugisiskan tämligen väl och då hamnade jag ofta i politiska diskussioner. Olof Palme var ett stort föredöme. Palme såväl som Portugals Mario Soares, var socialistiska ledare och det skapade ju en viss gemenskap. Jag utvecklade en stolthet över att vara svensk. Visst fanns det fläckar även på vår sol, men yttrandefriheten och den sociala välfärden, vårt skolsystem och vår sjukvård, gjorde mig, med rätta, stolt över att vara svensk. Jag höll vår fana högt.

Med tiden har fanan dalat bit för bit, den har även blitit luggsliten och fransad, pinad av högervindarna. Den sista pisknärten, som fransat den ytterligare, är FRA-lagen. Min stolthet, vår yttrandefrihet, har naggats ordentligt. Din och min integritet har minskat rejält. I princip allt vi lämnar ifrån oss, som elektroniska spår kan komma att granskas och ifrågasättas. Naturligtvis vet jag att risken är liten för "en vanlig, hederlig svensk". Men principen. Det är ett helt nytt sätt att behandla privata uppgifter på.

Mitt hopp om mänskligheten är inte helt borta. Borgarna gör vad de kan, för att vänsterhalvan skall vinna nästa val. Men då väntar ett digert jobb att återställa massor av orättvisa, ojämlika och oetiska konstigheter.