Det er et yndigt land

Bara man man åker över Öresund ser man helt annan arkitektur än i Sverige. Jag vet inte om Sverige har haft fler regler tidigt, än Danmark. Här skulle man inte få bygga en bostad till hälften i källarnivå. Mått och vinklar verkar vara lagstadgade här medan spelrummet syns större i Danmark. Vi gav oss av över sundet för att åka till muséet Louisiania i Humlebäck. Även denna dag var vädergudarna vänligt inställda och solen sken.
Redan vid ingången blev jag förlorad. Där fanns en utställning med Dansk design och habegäret ansatte mig svårt. "Bär ut mig härifrån", ville jag säga, för själv kunde jag inte slita mig.
Nästa sevärdhet blev lunchmenyn, och det var verkligen gott. Mamma och jag tog en gazpacho med rökt chili och rostat bondbröd. Till den ekologiska maten kunde man ta sig en ekologisk mjölk eller en stor stark. Krogkulturen skiljer ju sig litet.

En våning ner var det en stor utställning om arkitektur genom tiderna. Jocke förlorade sig i det förgågna medan jag satte kurs mot framtiden. Nådastöten var en alldeles ny byggnad i Graz i Österrike skapad av arkitekterna Peter Cook och Colin Fournier. De kallade en jättelik turkos cykelsadel (tyckte iaf jag det såg ut som), för ett "vänligt UFO" och ett "intelligent mediebrus". Det gick att programmera belysningen så att det gick i olika rytmiska vågor över "sadelns" turkosa yta. "Otroooligt" undslapp det mig, och den svenska kvinnan bredvid höll med. Så ruskade vi på våra huvuden och kilade vidare. Det var så otroooligt att jag inte orkade med mera arkitektur, så jag gick ut. Det förekom inga vanliga bruksbyggnader, allt var offentliga och spektakulära hus. Varför kan ingen rita ett nydanande framtidsboende? Vi sitter ju verkligen fast i våra fyrkantiga bostäder.

Utöver arkitektur var det den vanliga fasta utställningen och den vackra parken med skulpturer. Nu har vi fått två dagar med kanonväder och kanonupplevelser. För första gången på flera år känns det som semester. Hääärligt!

Och på hemvägen röde pölser...