Efter hemkomsten från Skåne har det varit mest lågtryck. Såväl utanför fönstret, som innanför och i själen. Häromdagen, när det regnade som värst, fick jag för mig att rigga den väderstation som jag hade fått. Eller rättare sagt så hade jag nu kommit ihåg att köpa batterier till den. Dagen ifråga var en av de värre regndagarna. Så fort man slängde ett öga ut genom fönstren, öppnades himmelens portar, och man såg som ett draperi av droppar skvala ner.
Jag är, som tidigare sagts, ganska ointresserad av väderleksprognoser. Vädret är en, av mycket få saker, vi inte kan påverka. "Dä bare blir", som Emil skulle ha sagt. Att det var lågtryck och hög luftfuktighet, var ju redan högst uppenbart. Täcket i sängen kändes dessutom som en fuktig wettexduk, så luftfuktigheten var hög i sovrummet med.
Den fiffiga lilla apparaten, som man kan ställa på bordet, har en liten klocka, och det var klockan som avgjorde att den skulle få sin plats i vardagsrummet. Den enda klocka som funnits där, är en sedan länge stendöd amerikaklocka.
Nåväl. Fiffiga små apparater, har alltid en rad med fiffiga små knappar, med en rad fiffiga finesser. Dem kunde jag ju inte låta bli att undersöka. Dag ett, som var dagen då det skvalade, syntes ett regnmoln och ett tryck på 1004 mb. Dag två ett regnmoln och ett tryck på 1005 mb. Skillnaden mellan dag ett och dag två var bara, att dag två strålade solen. Dag tre regndroppar och trycket hade hävt sig upp till 1010. Dag fyra återstår att se.
Men vad ska man med en barometer till egentligen? Jag har ju redan min kropp att se och känna med. Men en fiffig liten bordsklocka kan vara bra att ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar