Sååå stort!

Nu har vi varit på konsert. Jocke, Eric, Nonno, Saga, Fredrik och jag. Det första folkhavet var på busshållplatsen. Efter en lååång väntan fick vi äntligen plats på en buss. Chauffisen ringde till bussbolaget och sa att han skulle åka överfull och att det stod 200 kvar på hållplatsen, och ville åka. Vi åkte förbi Sofiero och äntrade den norra 5-600-meters kön. Väntan var lång och månglare gick förbi med T-shirts, öronproppar, bortsprugna hundar och barn. Väl inne hittade vi vårt sällskap ganska lätt. En stunds samspråk med ost och vin, och till slut var det dags för Leonard Cohen att börja.
Publiken var till ca 2/3 medelålders och en hel tredjedel yngre! Cohen var, till skillnad från HD-kritiken, en kraftfull 74-åring. Dessutom en väldigt ödmjuk artist, trots sin storhet. Han presenterade någon ur sitt band mellan varje låt, och varje gång tog han av sig hatten och bugade för sina medarbetare. Han tog också av sig hatten och tackade publiken innerligt, mellan varven. En av körtjejerna, Sharon Robinson hade "en jäkla pipa" enligt Erics stockholmske vän. En medelålders, mörkhyad kvinna med ett jäkla djup i "pipan". Vi gissar att hon och Cohen har en relation.Det var det STÖRSTA jag har varit med om i hela mitt liv. Stämningen var nästan religiös och även om det pimplades en hel del, var det helt lugnt, utan vare sig bråk eller fylledille. Och det fast vi var 10 000 personer!