Varje gång jag är i Skåne och kommer hem blir jag jätteledsen. Jag överväger inte att flytta dit igen, för vintrarna är vedervärdiga. Vinden visslar med orkanstyrka vintertid numera, och pinar både märg och ben ur kroppen.
Det är dock där, som mina nära och kära har valt att bo. Och jag saknar dem jättemycket. (När jag skriver ordet "sakna" trillar en tårdroppe ner på lapen, så lättrörd är jag!)
Mamma blir äldre, min dotter likaså, fast det är väl ingen risk att HON skenar ur tiden ännu men hon utvecklas långt ifrån mej. Min systerson håller på att bli vuxen och var tog HAN vägen?
Jaha. Här sitter jag. Och funderar på om man skall gå ut i solskenet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Och JAG då????? Gråter du inte över hur gammal och övermogen JAG har blivit????
Skicka en kommentar