Inskogning

-

Vädret den senaste tiden, har ju verkat lite mer höst än sensommar. Sånt kan göra en litet moloken (trots att jag numer skiter blankt i lufttrycket). Hur som helst hade jag stämt träff med min allra bäste myko-kompis J igår tisdag, vilket jag totalt hade glömt bort. När telefonen ringde, stod jag som bäst och röjde i mitt kök. Den här gången med sann verksamhetslust och utan att skära tummen av mig. Inte så att jag grät blod över att behöva bege mig ut i svampskogen, men verksamhetslusten drabbar mig så sällan.

-

- Det blir bara en snabbis, förklarade J, jag har pojkarna med mig. Pojkarna, Vidar och Magne är 5 och 2 år så det förstod jag ju, även om det var med en viss besvikelse. Igår var det den varmaste och torraste dagen på länge, så betingelserna var goda. Vidar gick mest med mig emedan lillebror transporterades ut i grönskan på pappas arm. De första svamparna som dök upp var några kantareller och strax också stensopp - Karl Johan.

-

På femåringars vis konverserade Vidar så gott som oavbrutet och visade upp otaliga fynd. Fynden bestod mest av halvcentimeter stora svampar som jag förklarade att de ville vi inte ha.

J försökte få honom att gå i bredd och bilda "kedja", medan jag koncentrerade mig på att lära honom att gå "rakt fram" och ta ut kursen. Han hade verkligen svårt att orientera sig i skogen. Den lektionen lade jag ner när jag hade fått honom att stå med näsan rakt in i en tall. Vi har nog gott om tid att förbereda oss för lektion två.

-

Trots två små barn hittade vi massvis av stensopp. Jag lärde Vidar, hur man känner med fingrarna var svampens fot tar slut, och hur man sen "knakelibrakar" loss den från marken så att allting följer med. Vi grovrensade med kniv och pratade om stensoppens anatomi och livslängd, att den inte var lika gammal som jag när den dog. Att de vuxit upp efter hans födelsedag i juli. Han lärde sig att svamparna har "kompisar", och att man därför skall titta extra noga när de dyker upp. Vi stoppade ner röksvamp och flugsvamp, så att han skulle få dissekrera och lukta på dem när vi kom hem.

-

Min föreställning om helvetet är att komma till en svampskog, där svampen aldrig tar slut. Det här var en sån skog. Vidar och jag var inte så snabba men den bruna papperskassen blev ändå snabbt fylld. J hade två kassar och han fyllde båda. När vi som eftersläntrade närmade oss bilen, låg det plötsligt svampar utspridda här och där. Jag tyckte det var märkligt att J hade kassserat dem utan att ha skurit sönder dem, medans Vidar snabbt fyllde famnen med sina nya fynd. Det var J:s ena påse som botten gått ur. Nu fick han som tur var, tillbaka en del av dem.

-

Vi tillbringade ungefär 1 ½ timme i skogen med två småbarn, och fick tre kassar med svamp. Det är över 15 år sen jag hittade så mycket stensopp och aldrig så fina. De maskstungna exemplaren hörde till sällsyntheterna istället för tvärtom. Bägge barnen satt med och rensade en stund med var sin bunke. Magne ville nämligen gärna dela med sig av sina jordiga svampbitar, i våra rensade samlingar.

-

När Magne blev nattad, blevVidar färdig med sina. Jag hjälpte honom att plocka reda på de sista bitarna och han blev otålig att få tillreda sina läckerbitar. Vi gjorde en liten stuvning klockan åtta på kvällen, och jag tog med den ut på trappan för att svalnas av.

En rejäl sloffa svampstuvning och välling, sen somnade en väldigt nöjd gosse.

Klockan två knatade jag hem i natten, med ett gäng plastpåsar att lagras i frysen...