Det är svårt att veta i vilken ände jag skall börja. På några dagar har det hänt en massa grejer. Jag tror att jag måste dela upp det en smula:
Del ett, onsdag:
På sidan fyra, i vår urusla lokaltidning, gråter Vård- och omsorgsnämndens ordförande Bo Kallerman, blod över att behöva ta bort "Fixarmalte" och fotvård för våra pensionärer (ni ser hur lessen han ser ut...). På dialogsidan skriker förtvivlade föräldrar, att skolan måste få behålla sina resurser.
Alla dessa nedskärningar måste göras nu, för att kommunen befinner sig i "kris".
Jag blir förbannad redan på morgonkulan alltså. Någon "kris" har vi inte sett ännu, och samtliga föreslagna nedskärningar kommer att orsaka kostnader i ett annat led.
Sen känner jag mig olustig, eftersom jag smitit ifrån ett uppdrag som, på grund av personliga motsättningar, känts väldigt olustigt. På torsdag skall det vara kommunalt Handikappråd och jag blir tvungen att konfronteras med berörda parter. Mitt inre är inte precis så lugnt som jag önskar att det skulle vara.
Botemedlet blev att ringa en god vän och kollega och ägna sig åt avancerat skitsnack, i sådär en halvtimme. Jag fick vatten på min kvarn och medhåll, och sånt känns ju givetvis väldigt skönt.
När jag ändå var i farten, passade jag på att skriva en ilsken insändare.
Del två, torsdag:
Det var ett bra Handikappråd. Vi blev föräldrar till ett par skrivelser och Kerstin Larson (c) fick sig skrivet på näsan att hon skulle skilja på handikapprådet och partipolitik. Det är något som jag har varit väldigt mån om, eftersom jag sitter i handikapprådet som NHR:are och inte vänsterpartist. Jag blev inte lynchad och bullarna till kaffet var goda.
På kvällen fullllmäktige. Men det har jag redan skrivit om.
På Kommunfullmäktige på kvällen hade Kommunala Pensionärsrådet infunnit sig och var minst sagt upprörda över Fixarmalte och fotvården. Till skillnad från Handikapprådet, hade inte pensionärsrådet fått någon information om detta. De fick läsa om det i Lokalblaskan. Pensionärsrådets ordförande, Sickan Palm (kd) borde ha ställts sig upp med en ursäkt. Det gjorde hon inte.
När jag ändå var förbaskad, passade jag på att ge Lokalblaskans redaktör en knäpp på näsan. Jag fick ett mail, att det var många insändare nu, så det kunde dröja med publiceringen. Då mailade jag tillbaka och sa att det är han som avgör i vilken ordning det publiceras. I god journalistisk anda. Den har vi länge saknat i Lokalblaskan!
Del ett, onsdag:
På sidan fyra, i vår urusla lokaltidning, gråter Vård- och omsorgsnämndens ordförande Bo Kallerman, blod över att behöva ta bort "Fixarmalte" och fotvård för våra pensionärer (ni ser hur lessen han ser ut...). På dialogsidan skriker förtvivlade föräldrar, att skolan måste få behålla sina resurser.
Alla dessa nedskärningar måste göras nu, för att kommunen befinner sig i "kris".
Jag blir förbannad redan på morgonkulan alltså. Någon "kris" har vi inte sett ännu, och samtliga föreslagna nedskärningar kommer att orsaka kostnader i ett annat led.
Sen känner jag mig olustig, eftersom jag smitit ifrån ett uppdrag som, på grund av personliga motsättningar, känts väldigt olustigt. På torsdag skall det vara kommunalt Handikappråd och jag blir tvungen att konfronteras med berörda parter. Mitt inre är inte precis så lugnt som jag önskar att det skulle vara.
Botemedlet blev att ringa en god vän och kollega och ägna sig åt avancerat skitsnack, i sådär en halvtimme. Jag fick vatten på min kvarn och medhåll, och sånt känns ju givetvis väldigt skönt.
När jag ändå var i farten, passade jag på att skriva en ilsken insändare.
Del två, torsdag:
Det var ett bra Handikappråd. Vi blev föräldrar till ett par skrivelser och Kerstin Larson (c) fick sig skrivet på näsan att hon skulle skilja på handikapprådet och partipolitik. Det är något som jag har varit väldigt mån om, eftersom jag sitter i handikapprådet som NHR:are och inte vänsterpartist. Jag blev inte lynchad och bullarna till kaffet var goda.
På kvällen fullllmäktige. Men det har jag redan skrivit om.
På Kommunfullmäktige på kvällen hade Kommunala Pensionärsrådet infunnit sig och var minst sagt upprörda över Fixarmalte och fotvården. Till skillnad från Handikapprådet, hade inte pensionärsrådet fått någon information om detta. De fick läsa om det i Lokalblaskan. Pensionärsrådets ordförande, Sickan Palm (kd) borde ha ställts sig upp med en ursäkt. Det gjorde hon inte.
När jag ändå var förbaskad, passade jag på att ge Lokalblaskans redaktör en knäpp på näsan. Jag fick ett mail, att det var många insändare nu, så det kunde dröja med publiceringen. Då mailade jag tillbaka och sa att det är han som avgör i vilken ordning det publiceras. I god journalistisk anda. Den har vi länge saknat i Lokalblaskan!
1 kommentar:
Tack Centerpartiet Sala, för att ni gav mig en bild till bloggen!
Skicka en kommentar