Idag var det invigning av vår nya galleria "Sala Torg". Jag skall inte gå in på några detaljer men det är en stor omvälvning för oss i ankdammen. Rulltrappor, hiss och inomhuscafé med dagsljusinsläpp från ovan. Jag och min väninna hade stämt träff vid kandelabern klockan elva, då det hela skulle ske. De hundra första skulle t ex få ett presentkort på 200 kr.
Johanna och jag insåg omedelbart att vi inte ville ha några presentkort. Vi höll oss utanför trängseln när de första kunderna sprang in.
Kommundirektören höll tal före musikskolans fanfar, och önskade att fler salabor skulle shoppa i hemstaden i dessa "bensinkrisens" dagar. Det där med bensinkris förstod jag inte, det är väl miljön vi skall tänka på, och inte sätta oss en och en i våra bilar för att shoppa i Västerås? - Okej, han var väl disträ.
Vi bestämde oss för att inte trängas, så vi satte oss på Johanssons café ett tag. Fikade och lät tiden gå.
--
-
-
-
-
När vi kom in i gallerian fick vi en overklighetskänsla.
Var detta verkligen Sala?
-
Sen satt vi en lång stund på torget och bara njöt av solens strålar.
2 kommentarer:
oh Maria, du är underbar, har suttit här och läst dina senaste bloggar och faktiskt tjutit av skratt, (vad är det, vad är det, ropar maken från övervåningen) Jag har också roats av reklamen efter varje inlägg,jag antar den på något sätt vill knyta an till det sagda,och det är ibland huvudstupa kopplingar.
Att låta tiden gå.....kan den gå?
Eller kan den, för att citera ett annat känt uttryck "bara vara"?
Är det i själva verket släkten som
går? Nonno
Ha, ha det där med reklamen såg jag först nu.Verligen snyggt anknutet :)
Skicka en kommentar