Det är ofattbart!

Är det någon mer än jag som "känner" Valborg? När vi flyttade till hus från innerstan 1966, låg där en lanthandel: "Harry Anderssons Livs". Det var väldigt praktiskt. Jag var en liten gottråtta och sprang dit och köpte ettöres eller två för fem öre, så fort jag hade några småpengar. Harry var snällheten själv. Fick han något skadat godis, så bjöd han oss på det. Valborg var lite mer barsk i tonen. Inte elak, men hon lät oss förstå att vi skulle hålla oss i skinnet.
Dit sprang jag som åttaåring och köpte mellanöl - TT. Inte till mig själv men till pappas kvällsmat. Om det var mycket månad kvar i slutet av pengarna, kunde mamma få kredit. Det antecknades på små papperslappar. Och tur var väl det, för ibland var pappa en slarver och mamma jobbade bara när pappa var ledig.
-
I min dotters ögon är det här förhistorisk tid. Jag undrar om hon kan förstå, hur rasande snabbt samhällsutvecklingen gått sen Valborg föddes? Bröderna Wright, Det är ju flera hundra år sen...
-
I tidningen idag fick jag veta litet om Valborgs historia. Innan hon gifte sig och blev hemmafru, kom hon som ändringssömmerska till ett skrädderi. Hon kom som yngsta skräddaren, bland idel män. Det kan inte ha varit lätt!
-
Hemmafru var hon inte så länge. Det passade inte en utåtriktad människa som Valborg. Ett barn blev det, dottern Ulla som själv är i pensionsåldern.
När jag läser det här, blir jag tvungen att uppdatera min egen uppfattning om min ålder. Den syns mig väldigt försumbar, sett med Valborgska ögon.
-
Den tvååriga tösen på bilden nedan är allvarlig. Att fotograferas var ju en stor sak. Flammande blixtar och jag-vet-inte-hur lång exponeringstid. Sen gömde sig fotografen under ett svart skynke, så vem skulle inte bli skärrad?
Det är lite roligt att fotografen från 1906, verkar ha varit en kvinna: Vivan Norberg.
-
Grattis på födelsedagen Valborg! Det är faktiskt sant!