Grupparbete

Igår hjälpte mig min gode vän J, att klippa håret. Han klippte och klippte, och han ansträngde sig verkligen för att få varenda hårstrå jämnlångt. -Du skall inte vara så noggrann, sa jag. Jag vill ha det litet busigt, och självfallet fixar resten. Vet du hur man gör med rakbladen, förresten?

Det visste han ju inte, utan bestämde sig för att hämta sin tonåriga dotter, E. Medan vi väntade på henne fortsatte han att klippa och klippa, pedant som han är. Jag började bli litet orolig för längden på det hela. Efter en rundlig stund kom E, och fortsatte arbetet med rakblad. Där rådde ingen tveksamhet om hur man gör och jag hörde det lätt sprakande ljudet, när hårstråna gav efter för bladet. Efter ett tag var E färdig och kände sig nöjd. Jag tackade så mycket och utlovade en ostfondue framöver. En av hennes favoriträtter.

Nu var bara luggen kvar. Jag visade hur den skulle vara och J sa att han inte är nåt vidare på just luggar. Han föreslog R, som satt vid bordet och drack kaffe samt åskådade skådespelet.

Nu greppade R saxen och kortade av, min numera plågsamt heltäckande, lugg rejält. Så ansåg även hon sig nöjd varefter jag och köket, dammsögs noggrannt.

Jag gick upp i badrummet och kikade i spegeln. Det var svårt att sia om resultatet eftersom håret inte var rent. Kortare var det på alla kanter, i alla fall.

Idag fick jag håret tvättat, varefter jag "fingerfönade" det. Det torkade och syntes i alla sina etapper. En ny frisyr, men det blev bra. Jag är jättenöjd!

Det där med kockarna och soppan, är bara båg!