De senaste månaderna har mamma varit som sitt kylskåp, som står och väntar på henne därhemma; tom och innehållslös Att prata i telefon med henne, var som att tala i en burk. Man fick bara tillbaka ekot av sin egen röst. Ungefär...
Men nu är hon tillbaka. Knallar för egen maskin och skäller på gubbarna i TV-rummet. Det tomma i hennes röst är borta, det ekar inte längre. Även om man kan höra att hon är litet trött, så är hon pigg på livet igen och ser framåt.
När jag berättade att min lata syster säger att "nu lever du till 110", svarade hon: - Nej fy fan.
Då är syrran och jag kring de åttio. Då har vi nog ingen ork att hålla rätt på mamma. Nu har en yngre man skådat i hennes hjärta, och han säger att det ser bra ut, med reservdelen på plats!
Mamma och jag går ner i vikt när vi mår dåligt. Nu kommer hon snart att gå upp några kilo. Gamla tanter skall ha litet fett på kroppen. Annars funkar det inte rätt i hjärnkontoret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar