Debutanten raglade in på Konsum, en halv timme före stägningsdags...

http://www.ltv.se/upload/Filarkiv/Egna_filer/Politik/ledamoter_2009.pdf
Jag debuterade igår. Som tjänstgörande Vänsterpolitiker i Landstinget. LT sammanträder alltid på dagtid, så det brukar inte bli nåt nattsudd, som i Kommunen. Kvällen innan hade jag haft en diskussion med en nära anhörig och hade svårt att somna. Femti minuter före väckarklockan vaknade jag och var kissnödig, och sen var det ju ingen idé att somna om. Uppe 05.20, hann jag med både det ena och det andra, samt att konstatera att blodsockermätaren var knas.
Jag skulle åka med K(S)eftersom jag ville diskutera en sak med henne. När vi kom fram till Västerås visste jag faktiskt inte om Partikamraterna hade förväntat sig att jag skulle komma över huvud taget. Jag hade ju inte samåkt med L(V) som också åker från Sala. Min hälsa och mitt välmående har ju också varit svajigt sen mina äventyr i vintras. Mammas operation och konvalecsens har svajat den med, så jag har varit väldigt skör.
Trots att jag är politiker så har jag dålig koll. I alla fall på vilka som sitter i Landstingsfullmäktige. Fler än vad jag trodde, var bekanta. Både från Sala och resten av länet. Nu vet jag bättre och har en del att tänka på.
Jag tänker inte skriva något om sammanträdets innehåll, för det tar plats OCH energi. - Jag tänker hantera det i lugn och ro med mig själv.
Men vad som slog mig mest:
Handlingarna var bedrövliga; 1 kg papper, "sammanhållna" med ett st påsnit! Hemma trädde jag i ett skosnöre för att över huvud taget kunna vända ett blad. Under en paus gick jag fram till sekreteraren och påtalade att jag hade ett problem och dessutom vissa funktionshinder. Detta tog mycket energi och koncentration från det som handlingarna egentligen handlar om, menade jag. Sekreteraren skyllde på tryckarna, men då sa jag att man får vad man beställer. - Varför delar ni inte upp det i fler avdelningar/portioner? Människan var helt oförstående (fantasilös/teknikanalfabet/okänslig...). Så jag blir väl tvungen att skriva en petition om diskriminering....
Trots mitt helgjutna skosnöre, genom ca 144 sidor (Iträtt av en kvinna utan finmotorik), gled den snålt tilltagna saxniten upp ca elva gånger, i slutet av sammanträdet.
- Då bestämde jag mig! Jag tar tillbaka mitt surt betalda skosnöre. Sådana här slarvigt behandlade handlingar tar jag inte med mig hem. Jag kommer i alla fall aldrig att öppna dem igen. Jag var uppe i talarstolen en gång, nästan två. Fick faktiskt ett grattis av en annan debutant. En mer önskvärd, hon har inte fyllt 30 en gång. vi andra grånar bara mer. - Hon fick en kram.
Jag hade räknat med att vara hemma senast sju. Vi var hemma strax före nio. Innan dess hade jag fått skjuts fram till dörrarna på Coop.
Jag tog snedsteg när jag klev ur bilen och raglade in på Konsum...