Skåne

Det är fem dagar sen jag kom till Helsingborg och jag har ännu inte kommit ut på nätet. Jag fixar inte att umgås med mamma hela tiden, måste få kontakt med mer närvarande människor också. Och så hade jag en del jobb att göra. Enerverande…
Mamma och jag har delat dygnets 24 timmar de flesta av dagarna. Trots att hon hör ännu sämre nu, har jag inte blivit hes ännu. Jag har lärt mig ett tricks: Man mumlar något ohörbart och rör på läpparna, så tror hon att man för ett samtal. Hon hör ju inte i alla fall!

Nä, hon har inte blivit dement ännu. Kanske litet glömsk. Men hon har alltid varit en speciell människa och alla de egenheterna har hon särpräglat nu.
Kära mor har flyttat till en ny lägenhet. Hon fick ett rum mindre och det är hon bitter över. Näston så att hon inte kan glädjas över sin stora, jättefina balkong.
Eftersom jag behöver sysselsättning här, tog jag itu med den. Allt från den gamla balkongen, hade på något mystiskt sätt dött under vintern. Kunde det bero att hon inte behövde vattna vintertid på den förra, som saknade tak? Själv tyckte hon att det var mystiskt.

Balkongen har en inbyggd, jättelik planteringslåda av betong. Ett faktum som jag är rätt avundsjuk på. Mammas odlingsdrömmar inriktade sig bara på den pyttelilla vita plastlåda, som hon hängt på insidan av räcket. Där skulle hon ha Petunior och Margueriter. Eftersom hon varit sjuk hade jag tänkt lägga min energi på att göra balkongen fin. Som en liten födelsedagspresent, från en pank dotter.
När jag sa vad man kunde göra om man ville, höll hon krampaktigt i den lilla lådan. När jag frågade efter en sopsäck att slänga gammal jord i såg hon helt frågande ut. Så jag gick ut och började ösa jord i en plastkasse. Då blev det fart på ”Motvalls Kärinng” som rusade ut och började ösa jord ur krukorna som skulle ner i källaren, till dem hon ville ha kvar. Då började mitt tålamod tryta. – Sitt ner och håll dig lugn, skrek jag. Det är jag som skall skubba häcken av mig!
- Den jorden är slut. Den har du inte bytt på 16 år!

Hör och häpna, det gjorde hon! Men plastlådan skulle vara kvar, även om både hon och jag fastnade i den, när vi gick förbi. Jag pläderade för den vackert patinerade kopparlådan som stod på golvet. Den kunde stå ovanpå i betonglådan, som ett litet blickfång. Men ack, nej…

Det var dags att byta taktik och jag fick en liten idé om hur. När vi skulle gå och handla, bar jag med mammas assistans ut plastkassen som nu var fylld med jord och döda växter. När vi var klara på Ojj!, tog jag mig en lov om torget. Med min ytterst begränsade kassa, var urvalet ganska begränsat. Men de flesta små plantor kan bli stora. Några Margueriter, Petunior och en Lobelia, till bakonglådan och en krukplantering. Utan att säga något arrangerade jag krukorna i kopparlådan och en ampel, till ett temporärt arrangemang. Krukan med resterna av påskliljorna pulades ner i en annan kruka och den holländska trätulpanen ”planterades” framför. Mamma ombads att komma och titta, och vips var den fula plastlådan som bortglömd!

Nu har min Lata Syster ordnat så vi får hit två stora säckar blomjord, så nu kan jag snart leka jordfräs.
På Måndag är det mammas 76-årsdag. Många av födelsedagspresenterna är ju givna!

Fortsättning följer.