Valborg, 1:a maj och alltihop på en gång

Jag har svårt för gnällpellar, grymtoxar och andra illalåtande individer. Gnälliga barn och gamlingar kan jag stå ut med. Ett tag. Men M kom upp här på Valborgsmässoafton och hade synpunkter på ordningen. Han hade dessutom mage att fråga vad balkongstolarna var.
Jag kan tala om att de stod nyskurade på tork, i badrummet. Oordningen kom sig till stor del av att jag höll på att göra i ordning balkongen. Den blev inte klar. Jag är för svag. Förutom att gnällpellen gnällde, gav han mig inte ett handtag. Det har han aldrig gjort.
När det Arvidssonska temperamentet blixtrade till, tog han för gott att ta sin kasse och försvinna, fortare än blixten.
Jag blev bara så matt att all lust att gå ut försvann. Så min Valborg firade jag hemma, med utsikten från min oordnade balkong, goda ostar och ett par flaskor vin...
Jag fixar inte att be om saker mer än en gång. Därav kommer det sig t ex, att jag har bott här sju år utan kupa på hallampan. Jag har bett om hjälp. Två gånger. Båda gångerna blev det fel. Det är då jag blir så vidunderligt TRÖTT...
Första maj blev det pannkaka. Har haft en släng av sömnsvårigheter igen. Uppe i hyfsad tid på morronen, så hann jag att bli trött mitt på dagen. Om jag tar mig en tupplur, brukar jag aldrig sova länge. Men det gjorde jag... På tok för länge. Både telefonen och dörrklockan ringde för de hann bli oroliga.
Så ni får nöja er med utsikten från min balkong. Inte mycket att orda om...