Jag har haft en bloggout igen, som ni säkert har märkt. När jag har varit i Skåne blir jag alltid medtagen vid hemkomsten. Den här gången blev jag riktigt låg... Hur många gånger till i livet, hinner jag att träffa mamma, t ex? Även om hon är så jobbig att jag blir knottrig, när jag bor hos henne? Jag saknar min dotter, men vill HON ha mig på närmare håll? Skulle jag överleva en hel Skånsk vinter? - Det tror jag inte, även om klimatet övriga tider på året, har sina fördelar. Dessutom är jag på grund av eget slarv, pank! Till råga på allt borde jag befinna mig i en livsålderskris. - Gör jag kanske det?
När jag åkte i maj, hade jag glatt mig åt att få komma dit i försommartid, med Rhorodendron som blommar och picknick i det gröna. Det närmaste picknick jag kom, var till syrrans koloni. Då var vi redan mätta eftersom vi valde att grilla i hennes kök, på grund av o-väderleken.
Vid hemkomsten har det ju varit etter värre. Jag har frusit som jag inte gjort på år och dag. På vintern är det i alla fall varmt inomhus. När jag är kall om händerna, är de ungefär lika rörliga som två stekpannor. Otaliga smörgåsar med smörsidan ner, koppar, glas och hela jävla sockerpaketet har jag tappat i golvet... Jag har aldrig haft så dålig kondis som nu. Men väderleken för mig inte ut på några stärkande långpromenader precis, även om jag VET att det hjälper. Lovikkavantar på i JUNI, vem mer än jag använder DET!? Jag har SOVIT med vantarna på!
-
När jag är låg kommer jag till ett lågvattenmärke, men lyckas kravla mig upp igen, även om backen känns lång. Här är jag. Nu kommer jag igen, men var beredda på litet svart humor ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar