Så har jag varit med ännu en sommarkväll på Täljstenen. Den här gången var det Bettan, som med eget band och med band av yngre årgång, satt ihop en föreställning. Jag känner Bettan sedan många år, och hon är en beslutsam kvinna som ser till att genomföra det hon vill.
Men trots att hon engagerat flera ungdomar, var det glest mellan ungdomarna i publiken.
Elisabeth och Tracy, körade klockrent åt Bettan.
Och här kan man se att Bettan inte är rädd för att ta i...
Mannen med de röda byxorna både sjöng och spexade. Repertoaren var mycket 70-tal och de var verkligt underhållande.
Joel, en man med mycket speciell benföring, hade fler strängar på sin lyra. För mig var det här ett helt nytt sätt att hantera en gitarr. Både strängaspel (steel guitar)och trummor liksom...
Teknikens under. Naturligtvis krånglade det litet ibland. Men vad gör det när det finns en uppsjö av tekniska karlakarlar!
Joel, en man med mycket speciell benföring, hade fler strängar på sin lyra. För mig var det här ett helt nytt sätt att hantera en gitarr. Både strängaspel (steel guitar)och trummor liksom...
Teknikens under. Naturligtvis krånglade det litet ibland. Men vad gör det när det finns en uppsjö av tekniska karlakarlar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar