Struuuuuuuuuuuuuuul

Allt har strulat idag. Ingen mobil för jag hade inte råd att betala notan. I förmiddags försvann datorn också. Och jag som hade massor av ärenden att fixa. Maila, flytta pengar, ringa mamma som är orolig för att jag inte går att få tag på... Ja det var bara början. Jag hade tvättstugan mellan kl 10-13. Det gick väl rätt bra. Slängde ut täcket på balkongräcket för att vädra och sprang upp o ner. Hörde några skratta nere på parkeringen: "Är det du som har tappat byxorna? -Hi-hi-hi". Tänkte inte mer på det utan jävlades med datorn och tvättade klart. Sen ner på SHE, för att reda ut datorproblematiken. När det var klart cyklade jag hem och kopplade upp mig. Först ringde jag mamma, som inte var hemma. Därefter skulle jag ta bankärendena. Borta igen. Startade om och startade om... Nä! Ner till SHE igen som säger att det inte skall vara några problem. Men om du åker hem och ringer upp oss... - Sorry, grabben...

-Ok. Då får du ta hit datorn. Vilket jag gjorde, men först köpte jag en Napoleonbakelse till tröst och sen tog jag ut pengar. Eftersom jag tog ut litet olika samt kontobesked så han det bli en kö bakom. Det var ju tur. För när jag hade stoppat i alla kvitton, säger tjejen bakom: - Är det ditt kort? Hade det inte blivit kö, hade ju jag åkt ifrån kortet!

På SHE mixtrade killen både länge och väl, utan att hitta nåt fel. Till SIST hittar han en liten felaktig siffra i en lång radda, som av någon anledning inte stämde. - Puh!

Sex timmar efter i tiden. Ringa mamma och blomvakten och maila och flytta slantar och...

Nu är klockan snart tio. Packning och disk återstår...

Och det här är bara en bråkdel av historien. En bråkdel till är detta: En granne frågade diskret, om trosorna på parkeringen eventuellt var mina. Jag sa att jag kollar på hemvägen, när jag ställer in cykeln, och naturligtvis var det mina rentvättade trosor som följt med täcket. Där låg de till allmän beskådan halva dagen och blev ett samtalsämne på gården. Jag är glad att jag beredde mina grannar litet glädje!