Hemma"Jag minnes ännu barndomshemmets vita Knut,
han kunde nog blitt brun, men han gick aldrig ut.
Vi andra syskon satt och smutta saft på förstubron,
Men Knut han satt med farfar uppå vind och smutta Kron.
Och vinden vände i öster och i Västertorp en spårvagn(tut-tut)"
'
Vid halvsextiden var jag hemma. Rom erbjöd för första gången regn, i morse. Först några ytterst spridda droppar, som fick folk att förvånat titta upp. Senare ett fint stril, som kanske höll på i 45 minuter. Men det var samma värme och luftfuktighet, så när regnet äntligen slutade, ville inte fukten avdunsta.
Tåget till Leonardo da Vinci-flygplatsen ligger längst bort på stationionen Termini. När vi hade passerat det centrala stationsområdet, sa jag till Jocke, att om jag skulle behöva gå tillbaka för att köpa biljetter, skulle jag dööööööda honom. Joachim har nämligen den egenheten att han hellre går flera kilometer, för att på eget bevåg hitta vägen, hellre än att fråga någon som vet. Jag är tvärtom. Sparsam på stegen och mödan :-)
Jag FICK gå tillbaka. "Bara" sådär en 6-7 hundra meter. När jag kom tillbaka frågade jag honom vilken avrättningsmetod han föredrog. Istället för att besvara frågan, korrigerade han mina grammatiska språkfel... - Det heter TRE-panering och inte TRI-panering, fick jag till svar på mitt erbjudande om att borra ett litet hål i hans huvud. - Kanske skulle det ha hjälpt med en liten borr?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar