Det är höst, snart kanske vinter. De är få som mår riktigt bra så här års, och jag är inte bättre. Bor man på de här breddgraderna är det lätt att förstå varför. - Trött som... - En trött en... - Ja, bara så in i baljan trött... - Liksom...
Svårt att se just på tillvaron? - Nä inte alls. För ljusare än så här har det aldrig varit på mitt köksbord. Eller större...
Jag fick en "dagljuslampa med förstoringsglas av en vän. Då upptäckte jag att jag inte alls är darrhänt. Min lätta darrhänthet verkar vara en fobi. När jag ser sakerna ljust och klart, är jag stadig som en istadig märr på handen. Och det gör ett och annat lättare.
Annars har det varit trögt idag. Dimma från början till slut. När det är så dimmigt, ät det svårt att känna sig riktigt vaken tycker jag. Det ligger liksom ett lock över hela, alltihop.
När jag är trött och nere, är jag inte hungrig för fem öre. Men rätt som det är slår det över på andra hållet. Idag har jag inte tänkt på annat än mascarpone och macadamianötter. - Köpte båda. Nötterna är väl lätta att äta upp, men vad gör man med mascarponeost!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar