Nödig...

Kanske borde jag upplysa om att jag uppsökte toaletten och tio minuter senare hittade min mamma som stod kvar och inte kunde förstå vart jag tog vägen.

Det är lätt att bli bloggnödig när man inte har nån dator. Fick in ett inlägg på syrrans, bara för att vissa att jag fortfarande lever.

På väg till Lund, för att träffa min kompis från förskollärarutbildningen såg jag min första A-lagare i rullstol. Hon sov, med sovsäcken fastspänd bakpå.

Dagen efter när jag och E skulle tura fanns hon där också. Bromsad med näsan mot fönsterrutan. Hade hon varit besvärlig tro?

P.S. Killen bredvid mig på bänken sa att det var "ett bekvämare sätt att resa". Det vete sjutton, det!