Jag har ju lärt mig en del om råttor nu. Fast de är faktiskt väldigt personliga och jättetrevliga; Vem vill annars upp i din famn och slicka dig i öronen, fast du är yrvaken, otvättad och skitsur?
De kommer varje gång springande och visar att de saknat dig!
De har både egna personligheter samt att de bär sig åt som råttor gör mest. Jag har pluggat på; min dotter och jag såg Ratatouille tillsammans, i julas.
Jag insåg raskt at Disneys hade hittat råttans personlighet. Och kroppskonstitution. Halvan är alltid vaken. Sugen på kel och umgänge. Sigge är en riktig soffpotatis, fast utan soffa. Han sover mycket mer, och behöver tid för att vakna. Om man väcker honom med en smaskig ostbit, tror jag att undrar var den kom ifrån.
Om de är pigga och alerta bägge två, och bjuder dem på en bit ost, så tar de var sin bit och springer iväg och gömmer dem (Ja, de ÄR släkt med hamstrar!). Så fort godbiten är gömd och de förstår att det inte blir nåt mer, ränner de iväg och letar efter brorsans godbit.... Naturligtvis gör
de ett fynd och ser jättenöjda ut, där de sitter och knaprar.
En råtta kan se ut som liten ärtpåse, med en stor mage nedåt gumpen. Fast samtidigt kan de sträcka ut sig och göra fullkomliga svanhopp. Särskilt Sigge....
En råtta är smart och uträknande; har man get sig fanken på det, så går det!
En råtta är så otroligt tillgiven! Har du sovit länge, kommer de bägge två springande. De vill klättra på dig, lukta på dig, slicka på dina kinder och öron med en silkesmjuk tunga.
Sporten "Ärtfiske" bedriver vi här hemma. Jag slår en skvätt varmt vatten, i en liten skål med ärter. Bums startar aktiviteten! Sigge är snabbast och smidigast, han kutar fram och snappar en ärta. Inte nöjer han sig med skalet inte; han tar "filén" och spottar ut skalet. Halvan knaprar i sig både skal och "filé"nogsamt. Sigge sätter i sig läckerbitarna tills ärterna är slut. Utan att se uppgiven ut, knaprar Halvan i sig de tråkiga skalen!
