Kvinna på gränsen till nervsammanbrott

Festen i fredags var jättetrevlig. Ute i trädgården sprang snittar och nybadade barn omkring. Snittarna sprang förstås inte själva utan blev burna på en bricka. På lördagen gick jag ut en stund på kvällen men söndag och måndag flöt sin stilla lunk. Idag skulle jag ha tvättstugan och bestämde mig för att ha en tvätt- och plockdag. Det låter väl inte så dramatiskt tycker ni men för mig kan det likna ett maratonlopp eller rygbymatch.

(Som bakgrund måste jag nämna att jag sovit dåligt i över ett halvår. Enda gångerna jag sover längre än 2,5 timmar i stäck är när jag helt enkelt tuppar av (efter 3-4 sömnlösa nätter) eller om jag dricker alkohol. Det sistnämnda är ju inte att rekommendera som sömnmedel... Medicinen som jag äter påverkar också min kognitiva förmåga till viss del. Jag blir tankspridd och till en del oengagerad i sådant jag själv måste ta initiativ till. ÄNDÅ är den 100 ggr bättre än den förra jag prövade! Min ryggmärgsskada är dessutom av ett sådant slag att ett stort antal muskler i min övre kroppshalva är mer eller mindre förtvinade. Jag har alltid haft rörigt, men nu klarar jag inte längre av att göra "blixtnedslag" emellan varven)

Jag var trött och kunde förnimma en huvudvärk, redan när jag vaknade. Det sistnämnda händer väldigt sällan. Jag samlade ihop mina plag i en IKEA-bag och gav mig iväg. Den här gången visste jag att påfyllning av tvättmedel fanns hemma, jag fyllde på och slabbade en del på golvet dessföre. Jag kom ihåg att ta rätt nyckelknippa men som vanligt mindes jag inte vilken nyckel som gick var. Varenda gång står jag och skramlar med mina nycklar som en glad Frälsningssoldat med sin tamburin. Det är fyra lås fram till tvättstugan. In med lakanen i maskinen. Sen göra en vederbörlig rugbytackling med vänster axel, för att med svårighet stänga låsvredet med högern. Efter fyra år behöver jag inte längre läsa startinstruktionerna innan maskinen startar. Alla tvättar går oförskämt snabbt med dessa gamla maskiner, så jag springer upp och ner de närmaste timmarna. Samma procedur varje gång och dessutom, när jag tacklat omkull fienden, får jag häva mig över honom med all min kraft och centrifugera honom i ca. 10 minuter. Gör man inte det så finns ingen chans att torka tre maskiner på tre timmar.

När jag snyggt och prydligt och med stor motorisk svårighet, har hängt in den andra maskinen i torkskåpet, slår jag igen dörren. Där sitter en liten prydlig lapp: Torkskåpet är sönder. Jag har tur. Det stora torkskåpet från 1942-sådär är ledigt. Gör om proceduren igen...

Efter ett antal sådana här manövrar är min kropp aldeles slut. En gång, efter att ha vikt lakan kunde jag inte komma ut. Mina händer var för sladdriga för att få upp dörren. Det var bara att sätta mig ner och dingla med benen i 10-15 minuter.

Ok. Jag är slut i kroppen och själen är angripen av huvudvärk som stegras. Jag har 10 minuter på mig att städa tvättstugan. Då finns inte kompletta städredskap och inget stadmedel som vanligt. Jag ringer INTE felanmälan, som inte åtgärdat bristen på torkskåp på 14 dagar. Jag svär och förbannar de idioterna. Jag måste få vara elak....

Jag vet att om jag lägger mig nu, och vilar kroppen och knoppen, blir inget mer gjort idag. Två huvudvärkstabletter och jag DRISTAR mig till att fortsätta! Den tvätt som inte blev torr hänger i vardagsrummet men den mesta är tillvaratagen. Jag har diskat och börjat röja i köket. Min nya medhjälpare kommer på torsdag och hjälper mig med den städning jag har svårt att klara själv. Jag känner mig ganska duktig eftersom mitt hem inte lyckats engagera mig på mycket länge.

Svaret på huvudvärken har kommit nu: Det "engelska" ovädret är på väg! Bilden föreställer f.ö. mig när jag mixtrar med webkameran. Inga självmordstankar!