Det är fult att skriva sådär. Så gör ingen anständig svensk, jag vet. Men i sommar har jag fått fler komplimanger än någonsin, under mitt 48-åriga liv. Jag vet att jag har haft lyckan att se bra ut sedan starten. Både smal och kurvig och med hyfsade anletsdrag. Men någonting har hänt som inte varit aktuellt sen jag var i, typ sjunde månaden. Det var drygt 25 år sen...
Jag väger över sjuttio kilo! =12 kilo plus på kort tid!
Den ene säger att jag är vacker, den andre att jag blir vackrare för varje dag, den tredje att jag ser ut som en ängel. Det hela beror på min medicin, som både ökar vikten och sänker blodsockret - och därmed ökar aptiten.
Detta torde vara ett bevis om att inte bara muslimer och inuiter, har fylliga kvinnor som ett ideal. Senast igår var det en som ville gifta sig med mej, en Salabo. Jag tackade nej... Man skall inte gifta sig under ett whiskyrus...
Det är faktiskt hårt att gå omkring och bli komplimerad, eller vad det nu heter. Jag vet inte riktigt hur jag skall bemöta det.
Fast min grå vardag fick ett trevligare skimmer när jag fick komplimangen av en 25-åring...
1 kommentar:
Mycket fint skrivet! Jag tycker själv att det är jättejobbigt att få komplimanger, vet liksom inte hur man ska bemöta det. Man får nog helt enkelt försöka spara dom i hjärnan och ta fram när det behövs.
Skicka en kommentar