Hur jag blev en "bitch"!

Det här skall handla om konsten att bli en "bitch" eller "satkärring" om vi skall undvicka anglofieringar. Det engelska uttrycket har dock fördelen att den inte syftar på ålder och inte har en odelat negativ klang.

Den första och största anledningen till att jag kan vara en riktig bitch, är nog att jag kom till världen tre år för sent. Dvs jag blev lillasyster.

Jag har fått intrycket att han var lite mer "knepig" än de flesta storebröder. Han utsatte inte bara mig för djävulsk tortyr utan även mina barbiedockor och leksaksdjur. Min förtvivlan var gränslös när de dog, en efter en. Men jag blev tålig.

Den andra anledningen är väl att jag blev retad av en del, när jag gick i skolan.

Jag blev ännu tåligare av behandligen, men jag blev lömsk också.
En blond liten ängel med svans och horn i pannan!

Den tredje att jag sedan fjorton års ålder varit "utsatt" för läkare, pga min diabetes. Senare ryggmärgsskadan. En läkare försökte mörda mig.

Det var när min dotter var ett år gammal och det inte gick att ställa in mitt insulin. Han ordinerade dubblad dos en fredag eftermiddag. Detta trots att jag talat om för honom att mitt blodsocker alltid sjönk med 10-15 enheter när jag kom hem på kvällarna.

Jag skulle hem med min dotter och tillbringa helgen ensam. Jag var inte välkommen tillbaka, när jag vägrade följa ordinationen, utan skrevs ut på momangen. På journalen stod det skrivet med fet, röd tuschpenna: "Ej docent Ekberg! "
24 år gammal förlorade jag all respekt för titlar av alla de slag, och litade helt till mina egna efterforskningar i dialog med en läkare. Som jag hade valt ut.

Den fjärde och den näst största, är att jag fick ett funktionshinder. Något som jag inte på något vis kan påverka, men som ändå gett mig bättre själkänsla. Jag är tvungen att ta plats!

Det hela är mycket enkelt. Jag tar helt enkelt en hel del plats. Jag blev inte färdig med iplockningen av mina varor innan nästa kund ville trängas. Jag var alltid sist färdig när vi skulle gå ut. Dessutom blev jag ofta tvungen att gå in igen för att jag hade glömt att kissa. Jag skulle alltid ha den bästa sittplatsen när vi skulle på föredrag eller se på film. De som fanns i min omgivning var tvugna att vara beredda att hjälpa till.

När jag blev klar över detta, vågade jag be om hjälp och ställa krav, på ett helt annat sätt. Om någon knuffar på i butiken tar jag det sonika, väldigt lugnt (ibland med avsikt ;) ). Vid storhandel ber jag om hjälp med att plocka i.
Om någon är ovarsam och bufflig kan jag säga: Uuursäkta miiig! På ett otvetydigt och lite spydigt sätt.

Jag ställer krav på affärer där jag handlar: Om det är ofräscha grönsaker, dåligt prismärkt, tredubbla förpackningar etc. Jag ber om service om jag behöver det.

Det var lite pinsamt förstås, när jag behövde hjälp i elaffären. Jag såg på en expedit som såg lagom sysslolös ut, och ropade på honom, med ett tonfall som kan ha låtit som: "Boy, give me some service please", à la John Cleese.

Det var nåt bekant över honom men jag funderade inte närmare över det. När jag hade betalat började hjärncellerna fungera. Tim? sa jag. Jodå. Det var Tim som jag känt sen han var bebis men inte sett på några år. Han hade givetvis känt igen mig, men visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen.

Om jag nu skulle summera det hela, så måste jag tillstå att det känns bra att vara en satkärring. Jag behöver inte förklara mig heller när jag tillrättavisar andras barn. De drar skyndsamt...

Men, jag kör inte över alla med ångvält. Jag protesterar när något inte fungerar. Men jag visar hänsyn. Särskilt till människor med funktionshinder, barnvagn eller annan black om foten.

Jag försöker värna om de svagas intressen och idag tog jag ett beslut igen. Jag skall ge 50 spänn, varje månad, av min bedrövliga sjukpension till GreenPeace. Mot klimatförändringarna.

Gör det du med! Just nu har över 3 miljoner gått med. De tror att till och med amerikanerna håller på att vakna! Och mot Bush!

Jag blev så charmad och övertygad att jag gav bort en av mina sista feministpins. Tjejen tyckte ju att den var så fin!

Gå in på: http://www.greenpeace.se/ och bli med du med!