Nuförtiden är det ju inte direkt ofta man får brev per, den vanliga, "snigelposten". Det är lite tråkigt, för visst blir man glad när det kommer ett? Idag är det oftast en inbjudan som kommer med posten. Dels till bröllop (sällan när man är 48 år) eller till en begravning (lite oftare nu, när man är 48 år).
Som barn väntade jag ofta på brevbäraren. Jag hade brevänner i Korea, Japan och USA och mina far- och morföräldrar bodde långt bort. Mor- och farföräldrarna skickade slantar till jul och födelsedagar, och det var ju alltid välkommet! Jag har alltid varit duktig att "bränna" pengar. Ibland kunde det ligga någon liten sak i brevet också, som man kunde klämma på och fundera kring, innan man till slut öppnade brevet.
Idag låg det, förutom räkningar och avier, ett sådant brev i posten. Jag tog upp och kände på det knöliga kuvertet, tittade på adressen och gissade att det var min syster som var avsändare. Mycket knöligt och lite mjukt var det och jag tänkte att hon kanske hade slöjdat nåt litet.
När jag till slut öppnade det innehöll det ett kort och ett litet paket av aluminiumfolie. Var det månne en handfull lupinbönor, av hennes egen inläggning?
Jag läste på kortet. Det var ett recept på kycklingmarinad, innehållande färsk, inlagd gurkmeja.
Då mindes jag att jag hade beklagat mig på hennes matblogg, att färsk gurkmeja fick man leta efter, när man bodde i Sala. Tack kära syster, för glädjen att sprätta upp ett välfyllt överraskningsbrev! Det blir kyckling i helgen.
...Om det bara går att hitta färska kycklingårfiléer
2 kommentarer:
Apropå hamna i fängelse så vad då? Ni har ju Salberga. Ut och gräv nu!
Det fängelset tar bara emot män, så gud vet var jag hamnar för mitt blåsippsbrott!
Skicka en kommentar