Nån snö fick vi inte idag. Det är för varmt för såna fastare former av nederbörd. Men vi har haft rejäl nattfrost (-5C) och de Flitiga Lisorna har hänfallit åt dvala på bron. Det har regnat och varit tjockt som barnvälling utomhus, vilket gjort att det aldrig blev ljust innan det blev mörkt. J var förbi och kollade mina garderober. Vi skall sätta upp hyllor så att innehållet inte rasar ut igen. En natt i vintras hände det sig så och på toppen av prylberget, befann sig min verktygslåda av plåt. Snacka om uppvaknande!
Jag beklagade mig över förlamande och förgörande trötthet och J sa åt mig att tända alla lampor. Det hjälpte inte, så jag tog en promenad istället. Ute i den mörka gröten tyckte visst min inre klocka att det var sovdags, för vid hemkomsten var jag ännu tröttare. I skenet av mina starkaste lampor virkade jag en stund och blev återigen klar med det tredje varvet. Det är nu drygt en vecka sen jag började och det känns lite komiskt. Jag som i två års tid har maratonvirkat på bussen mellan Sala och Uppsala, sliter nu som ett djur med hela kroppen och med en grov nål för att göra tre varv på en vecka.
För de virkkunniga läsarna kan jag beskriva min vänsterhand som fyra strömmingar. Tummen lever fortfarande, pek- och ringfinger är tämligen döda och långfingret börjar bli lite väl sladdrig också. För att få liv i den sladdrige har jag fäst ihop den med ringfingret. Det går men...
Klockan närmar sig sju och det är kolsvart ute. Nåt mer kaffe vågar jag inte dricka för att kroppen skall få ro att sova vid läggdags. Funderar om jag kanske skulle gå iväg till Konsum och köpa starkare glödlampor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar