lördag, november 21, 2009

Jag VET att jag har taggarna utåt! (eller gammal vet "bäst")


Hantverksutställningen på Täljstenen è kanon. Den rekommenderas!
Jag blev tillfrågad att vara med, främst som silversmed med ryggmärgsskada tror jag. Vet faktiskt inte. Men nu ÄR jag med!
Först var det två dagar av förberedelser Det var aktivitet både högt och lågt. Sen drullade det in en massa människor: Folk som skulle se Aguélimusét, folk som skulle repetera teater och folk som skulle vara med.
-
- Det var underbart! Så skall det vara! Liv och rörelse, drop in - och drop out!
Min dröm om Täljstenen är att det skall vara en levande verkstad: Där skall finnas hyvelbänk och ässja, symaskin och staffli, keramikugn och "kakugn" + billigt fika.
-
Så att alla som vill skapa, skall kunna komma dit, och göra sånt som inte är så lätt att införskaffa eller utöva själv.
-
Att driva silver är nåt jag inte så gärna gör i lägenhet. En gång bankade damen inunder i taket. Jag vet att hon hör dåligt och att de satt i köket. Med hörapparat kan det nog bli aningen jobigt, när jag bankar på.
-
Jag träffade återigen Matts, som är grovsmed. Jag frågade om Järnboden sålde lövsågsblad och visade det sågblad jag använt för att såga ut 1/4 fladdermus om dagen.
-
Grovsmeden spanade in klensmedens verktyg. Undrade om vingmuttrarna, och jag svarade. Men varför har du taggarna åt fel håll, frågade han?
- !?!
Jag VET att jag har taggarna åt rätt håll, svarade jag. - Ja, men du har dem ju upp- och ner, fick jag till svar och förstod ingenting. Först...
-
Men sen
-
- Jo. Jag hade sågbladet upp- och ner, Graderna tog emot när jag gjorde min svaga rörelse, och löpte med, när jag gjorde den starka....................
Han är min Hjälte! Nästa gång tar det nog bara två dar...
-
Som en runn-&-go avslutning: Den 85-åriga damen som kom dit för första gången:
Jag bor här mitt emot, men jag har aldrig varit här, sa hon. Nu vill jag se "skrotet"!
-
"Skrotet" var Kirstis kristallkronor, som hon läst i tidningen om.
-
Vi talade länge. Om Allt från Systembolag till Svedala i Skåne. En gång i tiden, där hon föddes. Vi talade om Börringe också, dit hon brukade gå på dans. Det ligger strax intill och där bor Bertil Herlov Svensson, konstnär, som under enkort tid var verksam i Sala som slöjdlärare. Damen ifråga hade arbetat på Systembolaget, men alltid varit nykterist. Nu hade doktorn ordinerat alkohol, för aptitens skull. Så nu hade hon börjat "supa". Jag berättade om min mamma, som ju bara är flickebarnet gentemot henne. Och att hon (som gärna tar en sup) vägrar börja "supa" för aptitens skull, fastän hon behöver!
I Börringe har jag varit många gånger, när jag var barn (12-14 år).

Inga kommentarer: