Värsta hemtentan ever!

Vid ett samtal med "A" som pluggar, kom jag att tänka på följande:

För ett antal år sen studerade jag Kulturantropologi på Uppsala universitet. Ungefär samtidigt som jag började studera, togs barntillägget bort för studerande med barn.

Det var knapert. Varje månad krävdes massor av planering för resor till Uppsala och bara för att överleva över huvud taget. Jag hörde inte heller till urtypen av studerande; Jag var vuxen och hade ett halvvuxet barn som hade skollov de flesta gånger jag hade hemtentamina, som för de yngre studenterna var lika med fri disponerad tid.

Så där låg jag på sängen med mina böcker och papper, medans min dotter hade urtråkigt. Just denna speciella hemtentamen hade föreläsaren lovat oss som "enkel", med gott om egen tid att spendera. Så blev det nu inte för någon av oss. Frågorna krävde en del fördjupande studier och drog ut på tiden.

Jag vill minnas att det var B-kursen och inför Allhelgonahelgen; " money and exhange". Jag skrev som en tokig, men blev ändå tvungen att ge upp frampå småtimmarna pga trötthet.

Väckarklockan ställdes, för tentamina skulle vara inlämnad 8 eller 9 på morgonen. Inte vaknade jag av den, efter för få timmar av sömn. Så när jag väl vaknade var det rejält BRÅTTOM!

Meningen var att jag skulle maila in min tentamen. Men när jag hade kommit så långt, upphörde Internet att fungera.

På den tiden var det 12- eller 56 Kb-modem som gällde. En evighet från bredbanden...

.

Så jag försökte ringa till Kursledaren. Det gjorde alla, som inte bodde i Uppsala, så det var omöjligt att komma fram till honom. Efter närmare en timme, fick jag i alla fall tag på honom. Han sa, liksom till de andra, att skriv ut och faxa hit det, så blir du godkänd.

Ok:

.

- Det här var ju i "datorernas stenålder". Min skrivare var en s k "Matrisskrivare" som skrev ut i punkter. Att skriva ut en 5-6 sidor tog ungefär 45 minuter.

Samtidigt som skrivaren knattrade o smällde, försökte jag bli klar med den sista frågan som jag somnat ifrån.

.

Till slut hade jag de dimmiga bladen i min hand. Det enda fortskaffningsmedel jag hade som student var min cykel.

.

Från Ängshöjden till centrala Sala är det ungefär tio minuter med cykel. När man kört förbi Kyrkogården, är det inte långt kvar....

.

Ungefär i jämnhöjd med ovan nämnda Kyrkogård, tvärnitar cykeln. Mitt ena skosnöre har fastnat i kedjan...

.

Hela tiden har det duggregnat. Intensivt duggregnat. - Så när jag väl, har jämfört planerna om att dö inunder en cykel, med att klara en avklarad hemtenta, så beslutar jag att jag skall få iväg min tenta. Kosta vad det kosta vill. Jag vilar förstås en stund, när jag ligger där med en cykel över mig. Nån slags täcke... Typ...

- Trasslar fram skosnöret från kedjan och cyklar vidare.

.

Blöt, svettig och sur, stormar jag in på Ewerlöfs. Ganska snabbt går det att förklara för dem mitt dem dilemma, och de faxar iväg tentan.

.

Jag cyklar hem med 1 och ½ skosnöre och lägger mig till ro. - Tror jag...

Jag blir väckt av telefonen. Det är Kursledaren på Kulturantropologi, och han säger att han inte kan läsa ett ord.

.

På den tiden - 10-15 år sedan, fungerade både skrivare samt faxar, på det sättet att de läste punkter. Mina punkter och Ewerlöfs punkter, matchade inte varann. - De kom i otakt!

Min Kursledare godkände att jag skickade tentan som brev. OM jag skickade med disketten som jag använt och som innehöll tider. Och han skrattade. Länge.....