Backe upp och backe ner

Backen upp bär till lasarettet. I det gula huset nedanför bor mamma, så det är inte långt att gå.


Efter en tupplur medan mamma var och spelade kort i Folkets Hus, började jag känna mig konstig. På kvällen tog jag tempen och hade över 39. Eftersom jag hade haft litet problem med kisseriet, och efter att ha haft en njurbäckeninflammation tidigare i somras, var jag tvärsäker: Det här var en till! Jag har sällan hög feber och aldrig av en UVI (urinvägsinfektion). Jag blev dock hemskickad med antibiotika mot, vanlig trivial UVI.

Följande 3 morgnar vaknade jag med 40 graders temp och avlade ett nytt besök på akuten. Den här gången var läkaren påläst efter mitt tidigare besök och ställde kompletterande frågor. Relevanta sådana.

Sen klämde och kände och lyssnade han på mitt inre och sa till slut att han ville knacka litet. DET GJORDE HAN! Först höger sida: När smällen kom hoppade jag till för att han slog så hårt men det gjorde inte ont. Sen var det vänster: En rejäl smäll här också. Jag hoppade tre meter och skrek AJJ!

Undrar varför han slog så hårt?
Nu blev det ett halvdussin prover samt en hästddos med antibiotika rakt in i omloppet.

Efter att ha avlagt ett besök på Apoteket (Privat förstås här i Hbg!), promenerar jag hem. Efter en stund ringer läkaren upp. ”Jag hade kunnat lägga in dej, men det är synd när du har semester och det här är nästan lika bra. Men om febern inte försvinner under helgen så är du så god och förärar mig ett nytt besök. Du har 125 i sänka!”

Jag lovade att göra som han sagt, och tassade in till mamma. - Hur hög är en normal sänka, frågade jag. - Mellan 12-15 svarade mor. Så det här var snudd på världsrekord.

I morse hade jag 38 i temp i stället för 40, så jag känner mig förvissad om att febern försvinner. Det var en bra läkare. Påläst och med relevanta frågor och svar. Rolig var han också så vi skämtade en del. Sköterskan som tog proverna var densamma som i tisdags. Hon räddade mig från en misslyckad kväll på akuten: Omtanksam, rar och trevlig. Så innan jag tog backen ner igen talade jag om det och hon blev glad!