Visar inlägg med etikett sala. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sala. Visa alla inlägg

fredag, september 18, 2009

Höstmarknad


Staden har ungefär fyra marknader per år. Jag minns fortfarande dessa pälsmånglare som hade räv, hare, hermelin (och grävling!?), hängandes som tunga kransar om axlarna. De försvann mellan sjuttio- och åttiotal, och den ljuvliga doften av brända mandlar försvann också. Pappa hade förkärlek till de där giftigt röda och söta brända mandlarna. Jag provade några gånger, för att försöka förstå. Men, näääh...
Nu är de "riktiga" mandlarna tillbaka. Doften spred sig flera kvarter ifrån. Där var också den längsta kön. - Så snacka om vad folket längtar efter. Inte rävskinn, men aromatiska mandlar!
Eftersom sockrade mandlar inte är vad min kropp behöver, så snitslade jag mig torget runt, på vägen mot apoteket. Särskilt intressanta är stånden med "oumbärliga manicker". Där fann jag också ett par grejor som jag absolut behöver.
Medans försäljaren av de "tajta tubklämmorna" tog emot sin betalning, så undslapp det mig att nu var endast en "slasksil till partiet" som återstod.
Hrrrrm... Jag insåg ju inte det på en gång att det var både roligt och symboliskt. För mig hägrade enbart tanken på att slippa rensa små föremål ur vattenlåset.
Till sist var jag tvungen att hjärtligt instämma i skrattet och fråga hur många jag behövde köpa.
Just snygg start på valrörelsen.........................

tisdag, augusti 25, 2009

Liten utställning


Daisy. Finsilver, emalj och 18k guld. Medaljongen ovan i rent silver, vit emalj och 24k guld. Med förgylld mässingskedja. Örhängena i rent silver och guldpläterad sterlingsilver. Nedan, blå emalj, finsilver och 18k guld med silverkedja. Jag skall göra fler färger. Jag skall göra fler men nu är det slut på mitt guld.
Ovanför ett avtryck av ett rosenlöv med en sötvattenpärla. Den heter "Dråben".
Yin och Yang. En beställd bröllopsgåva som blev felkonstruerad. Jag gjorde två nya och “byggde om” de gamla senare.
Nilkorset eller Ankh. En gammal egyptisk symbol för fruktsamhet, hälsa, välgång. Jag hade små Ankh i öronen när en tjej på Etnologen i Uppsala, berättade att om man bar symbolen skulle man få den man man önskade sig. Jag märkte inte av nån effekt. Men det är möjligt att jag inriktade mej på fel karl…
















Kinesiska tecken. Jag har några olika stämplar. när jag har bränt silvret har jag lagt på bladguld enligt “keum bootekniken”. Ganska svårt eftersom bladguldet fladdrar av värmen.











Nyckeln till L8:s hjärta. En bröllopspresent. Röd emalj på finsilver.

“Fladdermusarna” gick under arbetsnamnen “Fladdergrisen” och “Teenage ninja fladder”. Den övre, förstnämnda, är min skapelse. Den undre min dotters. Vi gjorde dem till Silvergruvan, eftersom den är en av sveriges största övervintringslokal för fladdermöss. Det blev ingen affär och tur var det. Vi skulle inte ha tjänat något på det. Min dotters sålde jag som doppresent. Barnets mamma har jobbat som guide i gruvan.














Testing, testing. Till rosen övade jag på att löda. Det blev många omlödningar… Min dröm är att kunna behärska “cloissonnétekniken”. Till slut blev det en förenklad variant och alla trådar stter fast.

Nyckeln har jag gjort som man gör en nyckel för hand. Jag har filat och filat. Musen är tänkt att bli en halva av ett “Muslås”, som är både lås och medaljon på samma gång. MEN jag får ta det ytterst försiktigt. Den andra halvan gick förlorad…

Ett enkelt hjärta med röd sten och ett gäng Sambor. Samba är en närstående goja och vi gillar varann. Det blev ett otal Sambor. Först som present till Sambas ägare, senare för att pröva olika tekniker. Det finns en samba som passar alla. Här visas fr v: Love Peace and Samba, Samba blue (guldpläterad näbb o måne), bara Samba, Rocky Horror Samba (Ett misslyckat försök med röd emalj som blev det det blev) och sist har vi Samba Amour.
Black Sambath är en av dem jag skänkte bort, men den finns en Samba för alla! Halsband, armband, mobilsnodd, nyckelring...



Nu skall jag ut och titta på mitt pågående projekt, som jag hoppas mycket på. Bild kommer… :-)
Vill du köpa? Diskutera pris? Länka till din mail i kommentarer, så hör jag av mig, men vecka 36 är jag bortrest.

torsdag, september 25, 2008

Rena kalabaliken


Idag var det invigning av vår nya galleria "Sala Torg". Jag skall inte gå in på några detaljer men det är en stor omvälvning för oss i ankdammen. Rulltrappor, hiss och inomhuscafé med dagsljusinsläpp från ovan. Jag och min väninna hade stämt träff vid kandelabern klockan elva, då det hela skulle ske. De hundra första skulle t ex få ett presentkort på 200 kr.
Johanna och jag insåg omedelbart att vi inte ville ha några presentkort. Vi höll oss utanför trängseln när de första kunderna sprang in.


Kommundirektören höll tal före musikskolans fanfar, och önskade att fler salabor skulle shoppa i hemstaden i dessa "bensinkrisens" dagar. Det där med bensinkris förstod jag inte, det är väl miljön vi skall tänka på, och inte sätta oss en och en i våra bilar för att shoppa i Västerås? - Okej, han var väl disträ.




Vi bestämde oss för att inte trängas, så vi satte oss på Johanssons café ett tag. Fikade och lät tiden gå.


-
-
-
-
-
-



När vi kom in i gallerian fick vi en overklighetskänsla.
Var detta verkligen Sala?
-
Sen satt vi en lång stund på torget och bara njöt av solens strålar.

torsdag, juni 12, 2008

Inte så illa!

När jag var barn fanns det en teaterförening och en amatörteaterförening och en konstförening. En kungsgård och ett avdomnat gruvmuseum. En och annan musikant, men ingen som stack ut. Visst hade Sala ett kulturliv men nu har vi ett helt Kulturkvarter!
Jag klippte och klistrade, och fick nästan ihop en hel halvmeter med evenemang under sommaren. Men då får vi inte glömma all den kultur som utövas av yngre kommunmedborgare, och på andra ställen i kommunen.

Till och med den trögaste lilla ankdamm kan utvecklas, och under ytan simmar en massa fiskar som jag inte har en aaaaning om!

Mmmmmmmmm bulle...


Idag har jag varit på Centrallasarettet i Västerås. Jag lyssnade på talbok i MP4-spelaren när jag kom in; Arto Paasilinnas "Domedagen gryr". Elisabet bakom disken log och sa att hon hade varit tyst som muren. Jag log och sa att jag var skyldig henne en tjänst, och att jag lyssnade på Paasilinna. Hon kände väl till honom, hade läst fler än jag, fast det anade jag ju. Hon är ju en sån sympatisk kvinna.

Lena Ahnlund tog emot och vi gick igenom mina bekymmer samt möblerade om i pillerordningen. Om inte det här hjälper så får det bli ytterligare diskussion om medicinbyte. Taxichaffisen på hemresan lämnade mig i fred med "Domedagen" och ett fånigt leende på läpparna. Så cyklade jag förbi "Ångan" och köpte fem stenåldersbullar. Ångbageriet i Sala finns med i boken "K-märkt" för sin bevarade 50-talsinredning. Och de har väldigt gòa bullar...

Hemma bryggde jag en kanna kaffe och bredde en bulle med en tjock skiva ost emellan halvorna. Satte på mig mystofflorna och sjönk ned i soffan och njöt. Mmmmmmm gòa bullar............