Idiooot!

Man får inte kalla någon, inte ens en läkare, för idiot. Då kan man åka dit för ärekränkning. Att säga att någon beter sig som om han vore en idiot, är däremot inte kriminellt. Det är inte så att jag speciellt vill hänga ut läkarare som representanter för ovanstående. Jag har mött många fina och bra läkare, som bemött mig på ett respektfullt sätt.

Tyvärr har jag också mött ett antal som varit precis raka motsatsen och som dessutom har haft direkt fel i sina bemötanden av mina medicinska problem. Vad man gör då? Ja, det beror på. Idag finns möjligheten att anmäla till patientnämnden, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) eller Patientförsäkringar (PSR). Förr var det inte lika enkelt, dessutom spreds ingen information om sådana möjligheter. Vad man gör på direkten, när man råkar ut för något, beror ju på problemets art. En gång blev jag ordinerad laxermedel, efter att i en halv dag ha haft smärtor i klass med förlossningssmärtor i underlivet. Jag var ju fortfarande i chock, och alldeles slut, och kom mig inte för med annat än att åka hem igen. Hemma gick jag in i badrummet och slängde ena benet bakom nacken och lyckades dra ut spiralen jag hade, som förmodligen hade halkat fel. Och vips, blev jag bra igen! En annan gång hade jag förmodligen varit död, om jag hade följt en ordination på en drastiskt höjd insulindos. Jag följde inte ordinationen och vips, hade jag fått en ny läkare. Den gamla var inte intresserad av mig längre. Det stod skrivet med stora, röda bokstäver på omslaget till min journal.

När jag nu skriver detta, har jag varit förbannad i exakt fjorton timmar. Efter att ha haft stora sömnproblem i en månads tid, sökte jag hjälp på rehabmottagningen i Västerås. Sömnproblemen är en biverkning av en medicin som skrivits ut där. Efter ytterligare en månad och fyra telefonsamtal, har jag nu kommit i kontakt med en läkare. Jag hade ringt två gånger under dagen, sista gången hade tydligen läkaren hört på min spydiga ton i telefonsvararen, att det nog var dags att ÄNTLIGEN höra av sig (till SBV-kärringen?).

När jag lyfter luren hörs en svada utan dess like. Ett recept på INSOMNINGSMEDICIN, fanns nu tillgängligt på apoteket. Med yttersta möda, lyckas jag göra mig hörd och förklarar att det är det LILLA problemet. Det stora är att jag inte får mer än 3-5 timmars sömn per dygn, och att det påverkar mitt dagliga liv, ytterst märkbart. Jag får då en välkänd ramsa om vad man bör göra, för att få en god nattsömn. Han visar tecken på att vilja lägga på (efter ca 15 sekunder!) men då blir det liv i skällan på mej! -Det här är biverkningar av Lyrican, sa jag. För ett år sen, kunde vi lösa det genom att halvera dosen men det är otänkbart att minska den mer, eftersom jag redan har så ont som jag står ut med. Jag behöver hjälp att få sova ut ibland!

Då säger han att Lyrica är uppiggande. Det är ganska komiskt. Lyrica är en medicin som påverkar hela det centrala nervsystemet. Den är känd för att medföra bl a trötthet och dåsighet. Jag har läst metervis med information om Lyrica, men det har uppenbarligen inte han, eftersom han kommer farande med en ren och skär lögn. Till på köpet säger han, att han inte har tid med patienter på mottagningen, för annat än vårdavdelningen hinns inte med. Allt detta i en synnerligen nedlåtande ton och med onödigt hög röst, som om man tillrättavisar ett litet barn.

Idag skall jag ringa till rehabmottagningen igen, för att ta reda på vad denne man, "Johan", heter i efternamn. Sen skall jag skriva ett brev...

Läs i kommentarerna hur det gick!

Bild: Peter Svenson