Inte vet jag vad det är...

I butiken köpte jag röda linser, eftersom det är bra nödproviant att t ex koka soppa av. I samma hylla hittade jag "Moghrabieh" eller Libanesisk "stor" couscous. Moghrabieh beskrivs väl bäst som pastagryn, ärtstora bollar av durumvete som kokas omkring 20 minuter. Hemma brynde jag en stor klick tomatpuré och vitlökspasta i olja, slog på kokande vatten och buljong samt hällde i röda linser och diverse kryddgrönt. Lite stärkelse kan sitta bra, tänkte jag och slängde i en näve moghrabie också. Jag satte timern på 20 minuter och lämnade grytan på ettan. När signalen ljöd och jag lyfte på locket fanns där en stabbig och ganska homogen "klump". Nja, sopptanken blev alltmer fjärran så jag spädde med vatten och kryddade "upp" klumpen. Halva klumpen höste jag ur på tallriken och klickade på rejält med matyoughurt. Inte vet jag vad det blev. Inte soppa i alla fall!

Nja... eftersom ingredienserna sugit all vätskan ur buljongen var, särskilt inte pastan, genomkokt men eftersom jag tagit måltidspumpen var det bara att glufsa på. ...och tugga i sej de sega klumparna...

Nästa gång bryner jag moghrabiehen i smör och olja och häller på enbart buljong. Man måste ju ge den en chans... Eller så gör jag som Mat-Tina! En betydligt mer frestande anrättning. Jag skulle ha forskat innan.

PS: Idag, dagen efter, smakade "klumpen" väldigt gott. Den förnämliga kryddingen hade blommat ut och moghrabiehen hade mjuknat. Någon snabbmat blev det således icke!