Nej, det finns inga spöken i min garderob. Jag står för mina gärningar. Åtminstone de flesta... Men väl en massa papper. Tusen och tusen en... Tre kassar skall till returen nu. Men när man bläddrar bland papper tittar små glimtar fram ur minnets djupa dunkel.
En gång i tiden skickade människor brev till varann. Skrivna på riktigt papper, nedstoppade i ett kuvert som klistrades igen med saliv, adresserades och försågs med ett frimärke som man också slickade på. Jag har sparat en hel del, blivit av med en del och en del hamnade på fel ställe.
En gång var jag, bl a som kattinnehavare, mäkta populär hos min systerson. Ibland skickade vi brev till varann. Hur detta hamnade i mina papper från universitetet vet jag inte, men när jag hittade det pingade det till i mitt minne.
Det här minns du inte Timothy...
2 kommentarer:
Näe Bitta Butta mindes inte alls och förstod knappt vad jag skrivit. Han hade svårt att fatta att det var hans egna ord jag knåpat ner :)
Ljusstaken har jag ett svagt minne av.
Han verkade fundera mkt över döden och livet (mormor & telefonen), inte lätt att fatta i den åldern antar jag.
Skicka en kommentar