torsdag, januari 22, 2009

Visst finns tomten!


Strax före Lucia och min olycksaliga sjukhusvistelse, hängde det ett litet paket på min dörr. "God Jul Maria, önskar Tomten" stod det på etiketten. Eftersom jag är för vett och etikett lades det till julklappssamlingen, i väntan på julafton.

Mitt förhållande till tomten är aningen tvekluvet. Redan när jag var 2½ år kom det grums i glädjebägaren. Vi bodde i Lappland, där pappa var lärare, och i den mörka julaftonskvällen knackade det på dörren. Där stod tomten och frågade efter snälla barn. Både snälla och samarbetsvilliga var vi och hälsade glatt. Mitt i paketöppnandet knackade det på dörren. Där stod tomten...

Det var med andra ord en tomte för mycket. Vad som hände och sades sen vet jag inte, men det var i varje fall ingenting som ingick i planeringen. Vi tog säkerligen emot paket från varje upptänklig tomte, men tron på den sanna "Tomten" fick sig en allvarlig knäck.

I julas öpnnade jag paketet från Tomten och hittade två par handledsvärmare. De var grannt stickade med virkade kanter runtom, varma och sköna. I min bekantskapskrets är det ont om handarbetsvänner och den enda stickande människan jag kunde komma på var T. Jag skickade ett SMS och tackade för julklappen. Tillbaka fick jag en hälsning med svaret att jag borde tacka Tomten. Under jul och nyår lade jag ut försiktiga trevare, men ingen ville ta åt sig äran.

Ikväll var jag på möte i Föreningarnas hus. A kom fram och pratade och så pekade hon på mina händer. Där stod Tomten! Eller rättare sagt Tomtens dotter, för det var hennes mamma som handarbetat.

Det kändes skönt att kunna tacka ordentligt för julklappen. Men det kändes nästan ännu skönare att få vetskap om tomtandet innan jag fick tomtar på loftet!

Inga kommentarer: