I lördags när jag pratade med mamma, var hon fortfarande på snusen. Morfin och kanske lugnande, så att hon sluddrade. Jag hann inte prata med mamma i söndags. Men igår pratade vi, och då hördes hon som gamla vanliga mamma. Uppåt och såg framåt.
Hon frågade om min arm och sa att hon hade varit orolig för den. Det hade såklart jag också varit, eftersom mina båda armar är så dåliga ändå. Höger är den som är minst påverkad av min ryggmärgsskada. Det var kul att kunna berätta att armen är helt återställd, och att läkaren hade varit förvånad att jag var så pass bra. Det gör bara ont om jag tar i för mycket och vrider, så det låter jag bli. Ett tag till.
Idag åker mamma till Ängelholm, på hjärtrehabilitering. Bara ett par dagar och sen får hon åka hem. Det gick fort det här. Från en sluddrande drogmamma, till en nykter. Det var så skönt att känna igen henne igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar