Jag visste att pensionärer går in gratis på de flesta museer i Rom. Hur det var för människor med funktionshinder, hade jag däremot inte kunnat ta reda på.
Första inträdet var till Adrianus ´Villa, 12 euro. Innan snabba Jocke hann betala för oss båda, stack jag emellan och frågade om rabatter för funktionshindrade. Om jag kunde visa legitimation skulla jag gå in gratis. Legitimation!? Jag har ju bara en papperslapp från Försäkringskassan och den är på svenska... Jag visade i alla fall upp den och fick en gratis biljett.
Det här är en fin förmån för oss extra låginkomssttagare, som inte finns nånstans i Sverige. De extra låginkomsttagarna i Italien, har det ännu värre, så de får väl ränna runt på muséer för att fördriva dagarna.
Andra dagen frågade jag igen och till Jockes glädje, fick en följeslagare följa med gratis också. Den fåniga lilla lappen från FK, fungerade varje gång och på det här viset sparade jag ca 100 euro.
På hotellet jobbade Diego som jag diskuterade en del med eftersom han också var lagd åt det röda hållet. Han berättade att jag skulle få åka gratis på kollektivtrafiken också, men det skulle bli för bökigt och dessutom gick vi för det mesta. Min "följeslagare" började nu hjälpa mig att bära en del av packningen utan knot.
När vi efter några dagar befann oss i parken ovanför Spanska Trappan, kom en hord galna tyskar på mountainbikes. Tyskar är konstiga. De tar alltid sån stor plats. Det gör jag med. Nuförtiden. Efter min skada har jag lärt mig att ta plats. Annars skulle jag ju försvinna alldeles. Således "blåste jag upp mig" och gick i utsatt färdriktning utan att flytta mig en millimeter. Jag tycker faktiskt, att de var de framrusande cyklisternas sak att göra.
Litet senare dycker det upp en ny hord av sällan skådat slag. De var inte tyskar, så de ställde ifrån sig sina fordon en bit ifrån terassen, där vi var.
Nu kommer jag ju inte ihåg vad de här fordonen heter. Men jag har läst om dem. De skall vara lätta att lära sig använda, men är inte godkända som fordon i Sverige. En del funktionshindrade som lider av t ex "fatigue", extrem trötthet, skulle kunna ha nytta av dem, för att kunna följa med på promenader på strand och i natur. Eller bara för att kunna rasta lille Fido.
Men än så länge är de som använder den lagbrytare, om den framförs på allmän plats.
Jag upplevde inte dem som farliga på något vis. De hade bättre kontroll, och visade bättre hyfs än de tyska "racerförarna".
Så om du skall ut i Europa och behöver litet "draghjälp" för att orka följa med på vandringar, så kolla upp detta!
5 kommentarer:
Vilka skojiga saker, Vad "går "dom på?
Segway heter dom. www.segway.se
Välkommen hem
B
Här kom hjälpen snabbare än väntat. Jag hade tänkt gå in på NHR och leta efter artikeln. Fordonen är i alla fall eldrivna och vägverket börjar tänka om:
Äntligen ljusnar det. Segway kan bli en cykel!
Vägverket är klart med sin utredning. Förslaget från Vägverket innebär att Segway ska klassas som en cykel. Nu ligger det hos Näringsdepartementet att tillse att det genomförs, vilket sannolikt kommer att ske före sommaren. Från vår sida är vi mycket nöjda med resultatet av tillståndsprocessen och vi vill tacka alla de som hjälpt till, särskilt Casbàr Andersson. Mer information kommer inom kort. Se länkar till nyheter här intill.
Jag heter Anders och har MS. Jag har använt en Segway sedan april i år. Mitt liv har helt förändrats sedan dess. Jag behöver inte längre min rullstol, jag följer med min fru på promenader och cykelturer, åker och shoppar o.s.v. Det är det bästa som har hänt mig på mycket mycket länge. Ni som inte har testat, gör det!
Grattis Anders. Och vilken tur att byråkratins kvarnar tydligen mal ändå. Jag träffar mina NHR-polare nästa vecka och skall berätta om det här då!
Skicka en kommentar