Höstmarknad

Staden har ungefär fyra marknader per år. Jag minns fortfarande dessa pälsmånglare som hade räv, hare, hermelin (och grävling!?), hängandes som tunga kransar om axlarna. De försvann mellan sjuttio- och åttiotal, och den ljuvliga doften av brända mandlar försvann också. Pappa hade förkärlek till de där giftigt röda och söta brända mandlarna. Jag provade några gånger, för att försöka förstå. Men, näääh...

Nu är de "riktiga" mandlarna tillbaka. Doften spred sig flera kvarter ifrån. Där var också den längsta kön. - Så snacka om vad folket längtar efter. Inte rävskinn, men aromatiska mandlar!

Eftersom sockrade mandlar inte är vad min kropp behöver, så snitslade jag mig torget runt, på vägen mot apoteket. Särskilt intressanta är stånden med "oumbärliga manicker". Där fann jag också ett par grejor som jag absolut behöver.

Medans försäljaren av de "tajta tubklämmorna" tog emot sin betalning, så undslapp det mig att nu var endast en "slasksil till partiet" som återstod.

Hrrrrm... Jag insåg ju inte det på en gång att det var både roligt och symboliskt. För mig hägrade enbart tanken på att slippa rensa små föremål ur vattenlåset.

Till sist var jag tvungen att hjärtligt instämma i skrattet och fråga hur många jag behövde köpa.

Just snygg start på valrörelsen.........................