Jag satte mig bredvid Britt-Lis som också kommit ensam till kyrkan. Under mig bredde jag ut kappan, ifall det skulle vara kallt. Begravningen började och en lång stund gick.
Bäst som jag sitter där och tittar mig omkring, ser jag något vitt i ögonvrån. Något vitt i fodret på min kappa.
När jag tittar noggrannare efter, ser jag att det är ett litet vitt sockerhjärta, en sockerpulla. Jag har aldrig i mitt liv inhandlat några såna och hur sjuttsiken hamnade den på min kappa. Konfettirester efter ett bröllop, tänker jag och tittar upp. Nej det är långt till orgelläktaren och den fanns inte där när jag satte mig.
Var det kanske Per, som skojade litet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar