
"Jaaag såg i tidningen, att nu finns det en chans... "
Ungefär halv fyra, var vi utcheckade på Arlanda. Således hann vi med "fyratåget" från Arlanda till Sala. Att köpa biljett är enkelt...
OM man kan hantera SJ:s kula, och OM man har täckning på kontot... Jag fick gå till disken, där jag sedermera fick veta att det inte går att betala med kontanter och där en man, mycket ohyfsat, trängde sig före. Eftersom jag var trött fick han sig en rejäl avhyvling och återgick mållös till kön. Sen fick jag ju inkalla en annan man, som fick betala åt mig, eftersom mitt kort inte var giltigt.
Sedan, ett par våningar ner (Utan att ha rökt på 5-6 timmar) till en kylig perong för att invänta Salatåget. Några gånger om dagen går det direkttåg till Arlanda med Dalabanan. Det är väl den enda förmånliga turen vi har kvar sen Lapplandspilens tid. Då kunde man kliva på tåget från Narvik och sussa gott ända till Malmö.
Ungefär halv fyra, var vi utcheckade på Arlanda. Således hann vi med "fyratåget" från Arlanda till Sala. Att köpa biljett är enkelt...
OM man kan hantera SJ:s kula, och OM man har täckning på kontot... Jag fick gå till disken, där jag sedermera fick veta att det inte går att betala med kontanter och där en man, mycket ohyfsat, trängde sig före. Eftersom jag var trött fick han sig en rejäl avhyvling och återgick mållös till kön. Sen fick jag ju inkalla en annan man, som fick betala åt mig, eftersom mitt kort inte var giltigt.
Sedan, ett par våningar ner (Utan att ha rökt på 5-6 timmar) till en kylig perong för att invänta Salatåget. Några gånger om dagen går det direkttåg till Arlanda med Dalabanan. Det är väl den enda förmånliga turen vi har kvar sen Lapplandspilens tid. Då kunde man kliva på tåget från Narvik och sussa gott ända till Malmö.
MEN: Jag har funktionshinder, fast inte i benen. Om jag hade suttit i rullstol hade jag kunnat få mitt bagage omhändertaget och med samma tåg. Nu fick jag se till att Jocke kom ihåg mig, där jag stod med min tunga väska, som var ännu tyngre på hemresan. I Italien var det en hederssak att hjälpa en kvinna, med eller utan handikapp. I Mellanöstern hade man väl knappast vågat lyfta en väska själv. I Sverige är det inte alls självklart. Kanske om jag hade en legitimation, där det stod att jag är legitimerat svag. Ungefär hälften av mina muskler i skuldror och armar, är ju mer eller mindre döda. Bästa tricket är att ställa sig (slingra sig) framför någon yngre man som väl fyller ut jackan/skjortan, och sedan börja baxa väskan mot första fotsteget under en fem minuter. Då vänder man sig om med ett generat leende och ber om hjälp. Eftersom den bakomvarande oftast är intresserad av att hinna med tåget så lyfter han upp objektet. Det här är ju ingenting man kan lita på, men hittills har det funkat. Konduktörer är mer opålitliga. Om man ber konduktören så kan man få till svar att han också har en faslig ryggsmärta. I och för sig... De skall ju ha en hyfsad arbetsmiljö, men vart skall jag då vända mig? Det finns ingen avdelning för mitt problem under http://www.sj.se/ . Eskort för lama, blinda, över- och underåriga finns, men ingen för såna som jag. Jag hör väl till de lata antar jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar