Första kvällen beställde vi Bruschetta till förrätt. Den var kanongod! Tomaterna var solmogna och vitlöken bara så fräsch. Jocke var smart och beställde Saltimbocca, som glatt hoppade in i hans mun.
Jag beställde "tripa del Roma", romersk komage, Som inte alls hoppade i munnen. Komagen var inte alls som den portugisiska eller spanska, den kom i en sås som på sin höjd smakade utspädd tomatjuice. Efter 5-6 bitar av den slemmiga syltan, var både munnen och magen överens;
Det här går inte att äta! Jag klagade på den dåliga kryddningen och det slemmiga köttet. Det går bra att klaga utomlands. Jag blev tillfrågad, vad jag ville ha istället, och bad om en liten portion Saltimbocca. Jag var inte så hungrig längre.
Jocke tyckte nog att jag mest var pinsam. Men det var inget emot vad han tyckte några dagar senare, när jag hällde halva dagens vinranson över hela bordet.
"Lyckligt bord", säger man på italienska. Olycklig Jocke säger man på svenska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar