Om minnesförlust och andra förluster

Jag hann att bli vansinnigt förargad på min digitalkamera som ständigt signalerade att minnet var fullt. Där fanns ju plats för flera hundra! Till sist visade det sig att det största minneskortet hade trillat ut. Någonstans... Någongång... Med jättefina foton på mig som min dotter arrangerat och tagit. Jag får väl finna mig i att vara osynlig ett tag till då och hemma igen köpa mig ett nytt minneskort. Alldeles oskrivet!

Jag var ganska irriterad på att jag tappat bort Jocke också. Marathonshopping är ingen höjdarsport. En eftermiddag satt Jag och Mody på ett glasscafé i centrala Berlin. Vi var djupt inne i en diskussion och jag sitter och stirrar ut i luften medan jag tänker. Plötsigt reagerar min radar på ett välkänt föremål i synfältet. Grönt och tämligen rött och med ryggsäck dessutom. Jag avslutar diskussionen och flyger upp så att jag skrämmer slag på halva serveringen. Jocke, Jocke, skriker jag, men är tvungen att springa ifatt honom innan han reagerar! Så kastar jag mig om halsen på honom innan jag tar honom med till Mody på serveringen. Alla stirrar på mig men börjar se lite muntrare ut nu, när de ser att jag fick napp på mitt besynnerliga fiskafänge. Vi bjuder honom på glass och han får berätta hur han haft det.

De radikala färgerna förklarar jag med att Jocke ofta bär grönt och är av den sorten att han blir alldeles knallröd (utanpå också) när han vistas i solen. Tänk att bland miljontals berlinare, återfinna en enda svensk kompis. Visserligen både röd och grön, men ändå.

På tal om rött var det många aktiviteter bland våra tyska kamrater. I centrum var det en stor manifestation mot Israels besättning av palestinierna. Tänk att den äntligen får uppmärksamhet. Där är det ingen fjuttig mur på 16 mil. Nej MYCKET längre än så! Och det som sker är fruktansvärt. Mycket därför att omvärlden bryr sig så litet.

Träffade en äldre man på Alexanderplatz som delade ut flygblad och som jag lyckades förklara för, på tyska, att jag var röd själv, men inte begrep vad det stod på flygbladet.

En kväll när Mody och jag satt på en gatuservering och avnjöt (ytterligare en) Thaimiddag, blir det ett fasligt liv. Först poliser och sen hundratals demonstranter på inlines. Vad jag förstår var det en demonstration mot högerns skattepolitik. Det var roligt att se så många vänsteraktivister när man kommer från vår lilla vänstergrupp i Sala!