Så. Nu är jag hemma igen. I Berlin var det tropisk värme men det var det ju nästan här hemma också. Jag hittade min vän och vi delade ett kokhett rum, på ett ganska centralt hotell. Eftersom vännen skulle jobba bestämde Jocke och jag att träffas utanför det Judiska Museet, morgonen efter. Vid den utsatta tidpunkten satt jag utslagen på en parksoffa, utanför en kyrka, med 2,8 i blodsocker. Det här kan hända i stark värme och nu tryckte jag i mig nästan allt svenskt druvsocker jag hade. Naturligtvis var Jocke försvunnen. Det var ett mycket intressant museum med inslag från judarnas historia under årtusenden, men jag gillade inte att det gick upp och ner och i sicksack, så jag inte kunde orientera mig rumsligt.
Eftersom min mobiltelefonslösa (Grrrr!) kompis från Sala inte stod att finna med mindre än polisiär hjälp, blev jag delaktig i en halvdags hysterisk shopping till tonåringar.
Dagen efter var det dags för shoppingrunda. Framåt eftermiddagen började jag bli riktigt auktoritär: Nu gör vi upp regler för shoppingen i morron, sa jag. Hur länge och var! Sen snubblade jag av utmattning på H&M:s matta och får ett blåmärke.
Vi åkte på sightseeing följande dag. Berlin börjar förändras. Efter "der mauer" har det byggts mycket nytt. Ofta med en djärv arkitektur. Ibland i djärvaste laget för min smak. Kanske är det gamla "bonde-Maria" som tittar fram. Jättelika glaskonstruktioner utan någon funktion. Vem putsar dem? Symbolik som var mycket svår att luska ut (delat men nu tillsammans). Gamla östsidan har dock fortfarande högre arbetslöshet och en viss "solkighet" på gator och hus. Fläckvis nytt och glänsande men fläckvis ganska trött. Vi såg alla de kända platserna och nosade närmare på några få före shoppingrundan
Den här eftermiddagen blev jag ganska trött och på väg mellan två varuhus, snubblar jag och får ett skrubbsår på vänster knä och ett djupt jack i armbågen. Innan dess har jag hunnit diskutera huruvida man skall låta tonårsbarn få vad de vill till vilket pris. Det här var ju faktiskt en arbetsresa (Vad jag i tankarna kallar de små liven tänker jag inte skriva här!). Nu är sällskapet också ganska utschasad och efter omplostring på ett litet apotek, tar vi avsked från vidare shoppingnöjen. Han är skuldmedveten också, och jag njuter i hemlighet. När vi kommit hem upptäcker jag en jättelik brännblåsa som har gått sönder på högerarmen och minns att jag fick en ångstråle på mig från vattenkokaren. I hansaplastens förlovade land ger jag mig iväg till nästa apotek. När får man en guldmedalj för marathonshopping?
I övrigt hade jag det jättebra och blev behandlad som en prinsessa.
Bilderna visar hur man blir efter vansinnesshopping, amerikanska ambassadens befästning och ett sympatiskt ställe bredvid vårt hotell. För lesbiska och "andra".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar